Jag kände inte igen mej. När jag tittade i spegeln såg jag att det var jag. Jag såg inte sjuk ut. När jag träffade på bekanta och vänner tyckte alla att jag såg så fräsch ut! Inte kan väl du vara sjuk!?

Men jag kände mej inte som vanligt. Kroppen var från och till fylld av spänningar, vilket jag idag inte tycker är det minsta konstigt. Men då var jag så rädd. Skulle jag aldrig mer få känna lugn och harmoni.

Jag visste inte vad jag skulle göra av mej.

När ambulansen hämtade mej blev det en skräckfylld färd till sjukhuset. Hela tiden kändes det som om jag skulle försvinna. Jag pratade i ett, helt säker på att

om jag slutade så fanns jag inte mer.

En natt på sjukhuset. Sjukskriven i 3 veckor. Ingen egentlig diagnos. Kanske lite utarbetad?

Jag kom hem igen och jag bodde i en främmande kropp. Efter att ha jobbat heltid så många år befann jag mej nu ensam hemma i tystnaden. Skulle jag efter tre veckor hitta mej själv igen? Jag hoppades. Jag längtade tillbaka till jobbet, till det invanda, till mina arbetskompisar till det som var mitt liv.

Vad jag inte visste var att det här bara var början till en otroligt kämpig uppförsbacke!

ps under rubriken "jag försvinner" skriver jag om varför vi ringde efter ambulans ds

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...