Honungsfällan det var ett nytt ord jag lärde mej. Aldrig skulle jag kunna bli utmattad av mitt jobb, det var helt omöjligt. Jag älskade mitt jobb. Men just det. Det var honungsfällan. Likt biet som dras till blomman drogs jag till magneten att prestera. Det var underbart med alla kommentarer från chefer och övriga om hur duktig jag var. En förebild. Jag bara måste få mera "honung". Jag var på topp.

Hur min kropp eller själ mådde hade jag faktiskt ingen aning om. De existerade inte för med. Stresshormonet ökade på i kroppen för varje dag som gick och jag kände mej bara så oövervinnelig, oumbärlig, den enda som hade kontroll över allt.

Jag blev kontrollfreak.

Det är viktigt att få vara sann hos någon när krafterna sinat. Att kunna säga precis hur du mår att våga visa sina känslor. En sann vän tar emot och bevarar.

Det är helande att någon säger "du är ok som du är just nu" . Att lära sig acceptera tillståndet, där kommer återigen mindfullness in i bilden. Jag är den jag är här och just nu och det är ok.

Du är ok även om kropp och själ avviker från det du en gång var. När man missbrukat eller slösat med sina resurser då behöver man tid att samla sig.

Ha tålamod.

Tänker på dom som drabbats av jordbävningen, den senaste. Så många människor, så många tårar och en sådan stor sorg.

Men även den lilla sorgen är stor. Den som likt en jordbävning kan drabba vem som helst, när som helst. Första gången är man aldrig beredd. Den som står bredvid och ser tycker nog inte att det den lilla människan drabbats av kan liknas vid en jordbävnings katastrof. Den som står bredvid kan bara se inte känna.

Men du som drabbas av utbrändhet eller tappar dina krafter på annat sätt för dej är det en jordbävning, en yttre och en inre.

Hur gräver man sig ut? Som jag sagt tidigare. Det går.

Jag fortsätter igen när orden kommer.

Här o nu, vara mindful, ja det är ett sätt att förändra sin vardag, livsandas, vara till hundra procent närvarande i det som händer NU.  Men jag o alla ni därute som drabbats hårt på olika sätt kanske inte förmår att se ljuset i den mörka tunneln. MEN DET GÅR! Jag närmar mej mitt ljus. Att vara mindful är en pusselbit.

Om jag hittar tillbaka till alla ord och förmår fortsätta skriva ska jag bit för bit visa min väg tillbaka. DET FINNS MÅNGA OLIKA UTVÄGAR DET FINNS EN FÖR ALLA!

Jag återkommer.

Varför en blogg?

Jag längtar så efter orden igen. Efter många krokbenar i livet så har jag tappat förmågan att skriva. Skriva, måla etc har alltid varit en del av mitt liv, som en skön kontrast till det förvärvsarbete jag hade med idel siffror o beräkningar.

Livsandas, det gör jag varje dag, men hur hitta alla vägar tillbaka o känna den pulserande livslusten igen.

Vi är alla ensamma o för vår egen kamp, oavsett om du har en partner, många barn eller är singel. Ditt liv lever du själv. Ditt liv har du ansvar över. Det gör ju dej en unik möjlighet att förändra.

Hur gör man? 

Ska återkomma med mina tankar.

Tack Maria för din kommentar med så fina ord till mej- det värmer!