Alla inlägg den 3 februari 2010

Av ILOS - 3 februari 2010 11:22

Jag öppnade dörren till mitt arbete med klappande hjärta och skälvande steg. Ljudnivån som slog emot mej var enorm! Jag hade inget minne av att det lät så här! Kroppen protesterade vilt men min vana trogen stängde jag av alla signaler.  


Att jag för tre veckor sedan rasat ihop, inte kunde stå på mina ben ordentligt, att kroppen fortfarande var skör det brydde jag mej inte om. Jag hade inte lärt mej någonting!


Jag satte mej på min plats och fick många välkomnande kramar. Ivrig att återställa allting till det gamla, att glömma vad som hänt kastade jag mej över alla arbeten som väntade i min korg.


Kroppen kallsvettas, jag kämpar för att koncentrera mej. Jag känner stress och spänningar som vill bryta ut. Jag ser dåligt, jag ser dubbelt! Åh om bara ljudnivån kunde vara lägre.


Min hand darrar lät när jag skriver min namnteckning, det gjorde den inte förut. Jag känner mej lite rädd, förstår inte varför jag inte kan ta kontrollen över min kropp. Men jag biter ihop, vad ska jag annars göra?


Snälla du, som drabbats på något sätt, bit inte ihop, BIT IFRÅN! Om du lyssnar inåt, om du tar dej tiden att stämma av din kropp så är det du som blir experten över din egen kropp.


Du blir expert på att veta vilka tillstånd som inte är bra, när något förändras etc. Du blir expert på att tala om vad som känns fel. Och BIT IFRÅN, kräv all hjälp du kan få.


Jag lärde mej av en kurator, en kvinna som satt i rullstol, att min sanning den är verklig, min upplevelse hur det känns i min kropp den är sann. Det finns inga läkarutlåtanden, diagnoser, provtagningar som kan ändra på det.


Resultatet av en provtagning kan visa en del av de åtgärder du behöver för att komma närmare ett friskare liv igen.


Men INGEN LÄKARE etc kan säga hur just du mår oavsett om dina prover ger samma resultat som din grannes. Det kan bara du veta.


Lita på din kropp och samarbeta med den!

ANNONS
Av ILOS - 3 februari 2010 08:16

Jag vet du får kämpa därute och hur lätt är det inte att fastna i bitterhetens klister!? Din uppförsbacke, som redan är så tung, får " klistret" under fotsulorna att göra backen hundra gånger tyngre.


Bitterhet kväver. Bitterhet gör alla dina sjukdomar, problem större.


När du drabbas av din uppförsbacke tillåt dej att vara arg, att gräma dej, att skrika j...a skitsjukdom/problem. MEN FASTNA INTE I DET! GÅ VIDARE!


Spola klistret som tynger hela din kropp och hindrar dej att samla på mer energi!


Du ska veta, du är inte ensam. Vi människor går mot samma öde. Vi går mot döden redan när vi föds. Det är din medvetna kroppsliga närvaro här på jorden som kallas livet. Ingen av oss föds med garantier att förbli friska, att inte drabbas av motgångar. Tvärtom dom flesta drabbas på något sätt. Det blev jag mycket medveten om när jag slängdes ut på den gråa vägen. (läs tidigare rubrik)


Jag har lärt mej att fläta ihop livets väg och den gråa vägen. Det går att leva ett gott liv i stunder, i timmar eller en hel dag trots sjukdom som tär


Min syster liknade mej vid en fjäril i alla mina försök att hitta utvägar, att hitta bra saker att göra, att sällskapa med något annat än min sjukdom.


Fånga fjärilar! Det är underbart!





ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se