Direktlänk till inlägg 21 februari 2010

Bära på oförrätter.

Av ILOS - 21 februari 2010 11:11

Vi människor har en förmåga att minnas och klamra oss fast vid oförrätter. Ändå är just oförrätterna bland de tyngsta bördorna man kan bära. Vi lider och kämpar på, och lägger börda på börda i vår ryggsäck. När något händer och uppförsbacken blir tung och slitsam, då får vi ångra oss att vi inte lättat på den onödiga lasten!


Med mitt sätt att tänka, kan jag inte förstå ,varför så många väljer att vända ryggen mot någon som är både nära och kär. Varför räknas en felaktig handling mer än alla de kärleksfulla handlingarna innan?


Jag har en hjärtegod vän som alltid hade/har sin dörr öppen, en vän som möter med rena lakan och god mat, närhelst du kommer. En mycket kärleksfull och omtänksam vän.


En dag gjorde min vän ett, i släktingarnas ögon, ett misstag. Sådant som händer dagligen. för att vi är just människor. Fel dag, fel tidpunkt, mänskliga svagheter.

Vad händer? Ja,släktingarna som känner sig förrorättade, väljer att lägga den bördan i sin ryggsäck, istället för att förlåta.


Hur kan vi intelligenta varelser vara sådana? Varför förlåter vi inte ett misstag, när de positiva, kärleksfulla handlingarna varit så många fler?



Kontentan blir bördor och saknad i ryggsäckarna, för de som inte kan förlåta, och även saknad av den människan de ändå i djupet av hjärtat håller av.


Min vän blir fråntagen en livslång relation, min vän får leva med saknaden.


Har du en oförrätt som är värd att bära på? Eller klarar du av att förlåta och lätta på din börda?


 
 
Ingen bild

MM

23 februari 2010 02:21

Jag är inte alls så klok som du är, så hjälp mig i mina tankar.

Jag tänker så här:
Om jag har en vän, som gör tusen bra saker mot mig, och sedan begår ett misstag som inte direkt berör mig, då kan jag se förbi det och se de tusen bra sakerna som var innan. Men jag skulle nog prata med min vän och förmå honom eller henne att ta kontakt och be om förlåtelse för den oförrätt som gjorts.

Om jag har en vän, som gör tusen bra saker mot mig, och sedan gör ett misstag, direkt mot mig, kränker mig eller på något sätt gör mig väldigt ledsen, då sluter jag mig, blir rädd och osäker. Jag kommer då att känna att det är den här sista saken som är den sanna känslan min vän har mot mig.

Speciellt om inte min vän kommer till mig och säger: Du, jag hade en dålig dag, en dålig tid, och jag ångrar mig så, kan du förlåta mig? Så länge min vän, som gjorde ett misstag mot mig, inte visar att han eller hon ångrar sig kommer jag alltid att känna att det var det där sista som min vän vill stå för när det gäller relationen mot mig, speciellt om jag vet att min vän vet om att jag blivit ledsen eller kränkt.

Var ligger min svaghet i mitt resonemang?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ILOS - 24 oktober 2013 14:27

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Av ILOS - 22 oktober 2013 09:51

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

Av ILOS - 14 oktober 2013 10:08

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Av ILOS - 8 oktober 2013 10:32

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Av ILOS - 4 oktober 2013 09:30

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...

Skapa flashcards