Som vuxen människa mår du bra när du kan göra rätt för dej. Du känner stolthet i kroppen när du arbetar och presterar. Hela din identitet bygger mer på det yrke du har än på vem du är.

Vid bjudningar och möten med andra människor berättar du glatt om allting du utfört på jobbet, allting som just du har presterat. "Att vara i karriären" är ett vedertaget uttryck. Men det räcker med att du har ett jobb för att bli ditt jobb.

Hur känns det för dej idag som blivit arbetslös? Eller jag vill hellre säga, som utför arbete utan lön, för arbetar gör ju även du som inte längre går till ett jobb.

Hur känns det för dej som drabbats av sjukdom?

Vem är du nu när du inte längre är ditt yrke?

Jag tror att skamkänslorna omfamnar dej hårt. Jag tror att du kanske vill undvika människor. Du vill ju inte berätta att just du inte har ett jobb att gå till, att du kanske lever på bidrag. Samma känslor tror jag finns hos dej som blivit sjuk.

Det är skamligt att inte göra rätt för sig.

Återigen är det denna grupptillhörighet som är så grundläggande för oss. Vi har ett stort behov av att höra till ett sammanhang.

Hur ska du resa på dej? Hur ska du stolt kunna sträcka på dej och vara människa?

Jag tror att du behöver hitta din flock! Vägen till just din flock går via kunskapen till vem du är.

Kasta skammens mantel åt fanders! Sträck på dej och gå med rak rygg!

Du kommer att ha så mycket att ge till människor när du börjar ta tillvara dina egna genuina talanger. För det har vi alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...