Direktlänk till inlägg 26 februari 2010
Ingen smärta är för stor eller för liten. Många säger till mej, "du har gått igenom så mycket, jag skäms när jag beklagar mej".
Men smärtan du känner är din, och hur stor eller liten den är, beror på hur just du upplever den. Ingen kan förringa din smärta. Att inte ta kroppens signaler på allvar är bara dumt. Ordspråket "att mota Olle i grind" är verkligen något att ta till sig.
Fastna inte i din smärta. Konstatera att den finns där, hur den känns, vila och acceptera den. Känn sedan om den förändras när du tar en promenad, lyssnar på musik, målar, surfar på nätet etc. Är smärtan densamma vid vila och när du gör saker du tycker om, se på det som ett framsteg.
Du har nu både konstaterat det onda och accepterat det, du har tagit första steget till att kunna leva med det.
Men hur hänger det här ihop med att man ska lyssna på kroppens signaler? Är det inte bara vila som gäller då?
Med de erfarenheter i bagaget som jag har, tror jag att det hela handlar om att hitta den rätta balansen mellan kropp och själ. Göra och bara vara i en bra mix.
Jag har varit inne på det vid tidigare inlägg, att jag tror att en kraftlöshet i kroppen beror på att kropp och själ glidit isär.
Ofta får man höra "det är psykiskt", dvs inbillat, eller fysiskt "det är en riktig sjukdom".
Jag är helt övertygad om att alla tillstånd i kroppen, har både en fysisk och psykisk dimension. Min övertygelse är att kropp och själ får en bättre chans att läka, om vi och läkarvården, jobbade med den tanken.
Jobba på att förena din kropp och själ!
Och tänk på att din kropp belönar dej när du gör saker som är rätt för dej!
Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss! Välkomna och besök mej på www.livsandas.se ...
Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...
Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...
Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 |
28 | |||
|