Det brister nästan i mitt hjärta när du kommer, lilla mamma. Du är här för att stötta mej, uppmuntrad och kanske uppmanad av nära och kära. Det brister nästan.

Varför ska du, närmare 80 år, behöva gå igenom ännu en tragedi? För några år sedan miste du din man, vår pappa, och du har precis kommit på fötter och kunnat må bra igen.

Lilla mamma, uppvuxen utan föräldrakärlek. Plågad i fosterhem. Så långt bort sitter dina känslor, att det tog dej 50 år, för att kunna säga att du älskar mej!

Din fasad är tuff och stark. Hur hade du annars kunnat överleva? Men jag ser en uppriktig glädje och lättnad stråla från dina ögon, när jag öppnar min dörr. Så rädd du måste ha varit på din väg hit till mej. Rädd för hur jag skulle se ut efter min operation, med cancer kvar i kroppen och kanske ångestfylld.

Du är inte ensam. Du har rest långt med min kära syster ,för att tillsammans med min man, dotter och barnbarn ingjuta mod i mig.

"Vad vill ni ha?", frågar jag. "Mat eller fika?" Och mitt hjärta tar glädjeskutt, så varmt det är att se mina kära.

Min glädje smittar av sig och jag hör mamma med sång i rösten, ringa till min äldsta bror och  säga " hon ser så frisk och fräsch ut, det känns så bra"!

Lilla mamma, jag måste kämpa även för din skull. Du ska inte behöva gå till min grav. Jag vet ju att jag är din största trygghet efter pappa gått bort. Så gick mina tankar när du stod där i dörren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...