Alla inlägg den 19 mars 2010

Av ILOS - 19 mars 2010 12:42

Min stora varma släkt och mina vänner, till er vill jag tillägna dessa rader, så att ni ska förstå hur mycket det betydde att ni ringde och hälsade på.


I ungefär fem månader hade jag levt i en bubbla. Jag hade i princip varit instängd i mitt hem pga infektionsrisken, eftersom cellgifterna slog ut immunförsvaret. Jag ville  inte bli försenad med behandlingar pga av en förkylning. Mitt "jobb" denna tid var att äta så mycket jag bara kunde, en promenad varje dag och så stickade jag för att koncentrera mej på annat än mina egna tankar.


Varje eftermiddag när min man jobbat färdigt sin halvtid, tittade vi på film och tog promenaden tillsammans. När han skulle handla följde jag med och satt kvar i bilen. Jag tog alla tillfällen i akt att få  bilturer och komma iväg en stund.


Jag blev en mästare i mindfulness, fast då visste jag ingenting om det begreppet. För att orka var jag tvungen  att bara vara här och nu. Det här ni kommer in i bilden. Alla ni vänner som ringde . Det betydde jättemycket för oss båda. Min man fick prata med en frisk människa en stund, och jag fick prata med någon annan än honom, som gav mej kärlek och peppade mej.


Jag minns ett samtal från min barndomsvän. Den morgonen hade jag inte mått så bra och hade svårt att hitta ro i kroppen. Då ringde hon. Hon sa bara "du ska inte gå bort ännu, vi har ju planerat att leva ålderdomen nära". Dom orden räddade mej den dagen. Jag behövde någon som med ord jagade bort skräcken i kroppen, som ständigt var närvarande, men under kontroll. Tack min vän.


En annan kär vän, där avstånden aldrig kunnat minska på de starka banden mellan oss, ringde många samtal, och med hennes röst i örat kände jag alltid hoppet växa. Hos dej min vän behövde jag aldrig föreställa mej. Tack från hjärtat!


Mina båda bröder ringde också och deras fruar. Tack! Lillebror gjorde även ett besök. Du kom med glädje till oss käre bror! Just den helgen var även vår dotter på besök och lillebror lärde henne laga pizza och bjöd upp oss till fest! Det blev en kväll när jag kände hjärtat banka av livslust igen och du min bror tittade på mej och sa lekfullt "du ser oförskämt fräsch ut!". Den helgen var jag glad!


Min dotter, min syster och min mamma ringde varje dag. För vår skull, och för sin egen skull. Ni vet alla hur evigt tacksam jag är för att ni finns och för att ni stöttade oss så mycket.


Alla mina syskonbarn (och deras barn), vänner  som på olika sätt, med blommor, sms, teckningar  eller mail hörde av sig, ni är alla delaktiga i det stora varma nätverk ni blev för mej. Det fanns ingen möjlighet för mej att trilla igenom!


Tack för att ni finns och var rädda om er och varandra!

Jag känner stor kärlek till er alla.



























Av ILOS - 19 mars 2010 11:00

Vid pappas sjukhussäng.


Som en ängel

vid din säng

ville jag vaka

dag som natt


Som en ängel

född av

Guds varma hand

ville jag

omfamna dej


Men en människa

är jag blott

Och kan ej blåsa liv

i din trötta kropp


Kom till ro

hav tröst käre far

Min mänskliga värme

den får du

Och kärlek

av hjärtat fullt.




Av ILOS - 19 mars 2010 08:00

Under min rehabilitering för åtta år sedan ingick jag i en grupp med människor med vitt skilda yrkesroller. Jag poängterar yrkesroller. Vi har ju en fallenhet för att vara vårt yrke.


Det fanns yrken som präster, rockare, it, banktjänsteman, snickare, vårdbiträde inom hemtjänsten. Alla dessa härliga människor som utövat olika roller ute i arbetslivet.


Av både lika och olika anledningar hade livet gjort krokben på oss. Hon som hade präst som yrke, hade pga av sitt kön och sitt stora engagemang att verkligen försöka efterlikna Jesu budskap hamnat i kollision med de etablerade.


Rockkillen hittade inte rätt i livet. Han hade försökt sig på en massa olika arbetsroller, och kände sig till slut totalt misslyckad. IT killen kollapsade mitt i ett samtal med en kund.


Snickaren hade tagit på sig jobb nästan dygnet runt och en morgon kom han inte upp ur sängen.


För den kvinnliga prästen var den främsta faktorn för hennes utmattning, att hon tvingades gå emot sina värderingar, för att överhuvudtaget kunna jobba kvar och försörja sig. Det blev inte hållbart.


IT killen tävlade i karriärmöjligheter. Snickaren ville tjäna pengar för att snabbt kunna bygga ett hus för sin växande familj.


Rockkillen var född med åsikten att han hade sin födslorätt, vilket är helt riktigt, och att han inte ville tvinga in sig i samhällets regler och krav. Men då blev ju försörjningen ett problem! Han lekte med tanken att flytta ut i skogen.


I våra möten fick vi kunskap i vad som händer i kroppen under långvarig stress, som ju kan ha många orsaker. (se inlägg om "mina kunskaper om utmattningsbesvär") Det som framförallt var ett nytt sätt att tänka är hur oerhört mycket värderingar betyder, att man inte i längden kan arbeta med något som går emot ens innersta. Och hur illa kränkningar kan göra oss.


Det var underbart att sitta med dessa människor, och samtidigt sorgligt att se på dem hur illa de farit pga av sitt engagemang.


Martin Luther King var en av dessa ljusmänniskor som gav hopp åt så många.  För mej är alla i "min grupp" och ni därute som kämpar för det ni tror på ljusmänniskor!


Utan er tar mörkrets makter över!




Skapa flashcards