Alla inlägg den 23 mars 2010

Av ILOS - 23 mars 2010 07:32

Jag har alltid älskat jorden vi står på, myllan, växterna, sjöarna,bergen, himlens alla stjärnor, sol, måne och alla vackra moln som är jordens tak. Redan som riktigt liten, jobbade jag flitigt med vid potatisupptagningar, bärplockning etc.


I många år, som vuxen, återvände jag hem för att plocka potatis, varje höst. Det var så rogivande att gräva ner händerna i den bruna jorden. Att påta på för sig själv och skingra alla tankar.


 Vår rehabilitering, som hette  "rehabilitering till arbete", gick ut på, att vi skulle få igång läkningen i kroppen, som skulle resultera i att vi skulle kunna jobba igen.

Som en del i det hela var det tänkt, att vi skulle få praktisera inom ett jobb som inte var vårt ordinarie, utan att vi skulle låta hjärtat och känslorna bana vägen.


Då ska ni veta att vi i det stadiet, allihopa i rehabiliteringsgruppen,var helt oförmögna att arbeta. Många av oss kunde knappt sova och dessa sju timmar, som var utspridda över veckan, som vi träffades var en prestation att orka med.

Men också en nödvändig hjälp att få som på sikt gjorde nytta.


Mitt hjärtas val tände hopp inom mej. Jag valde självklart att få komma till en trädgård. Det blev Bäsna Trädgård där jag skulle tillbringa tre månader.


Jag minns mitt första besök där tillsammans med min handledare. Det var en solig försommardag vi for dit. Jag kände mej både stressad och förväntansfull.

I stort sett inget arbete, varken hemma eller på mitt ordinarie jobb, hade jag orkat koncentrera mej på under en sådan lång tid. Vad skulle det bli utav mej? Så gick mina tankar runt runt i huvudet, varje dag.


Hade jag kommit till himmelen? Jag fick vingar och kände hur jag för första gången på länge kände en liten livslust trigga igång. Här fanns livet! Jag livsandades djupt och fick tårar i ögonen! Det var så vackert, alla växter som stod i full blom, all den skira grönska. Allting på jorden bara ropade på mej och solen log sitt varmaste leende.


Tack, sa jag till min handledare. Tack för att du tog mej hit!


Jag tror att för dej som hamnat i ett utmattningstillstånd är vägen tillbaka inte via ditt ordinarie jobb. Speciellt om  arbetet inte passat dej och bidragit till din sjukdom kan det förhindra eller fördröja din läkning. Det är viktigt att komma till insikter om dig själv och ha redskap för att hantera det som gjort dej sjuk, innan du återvänder.


När du kommer till ett okänt ställe har kroppen inga negativa minnen som gör sig påminda. Där kan du i lugn och ro bygga upp dej och få känna tillfredställelsen i att kunna utföra ett jobb igen.


Att plocka bort fula kronblad var så långt ifrån mitt ordinarie jobb man kan komma, och jag kände det som om jag vårdade min egen kropp. Jag undvek kunder men en hittade mej och frågade "Var har du gubben och gumman?", på bred daladialekt, och jag svarade "dom var här nyss så dom dyker nog upp igen".


Kunden tittade väldigt konstigt på mej och vände på klacken. Och jag blev en lärdom rikare när jag berättade detta för ägaren. Naturligtvis, det finns ju en växt som heter så, gubben o gumman!




Skapa flashcards