Direktlänk till inlägg 23 mars 2010

Gubben o Gumman i Bäsna Trädgård!

Av ILOS - 23 mars 2010 07:32

Jag har alltid älskat jorden vi står på, myllan, växterna, sjöarna,bergen, himlens alla stjärnor, sol, måne och alla vackra moln som är jordens tak. Redan som riktigt liten, jobbade jag flitigt med vid potatisupptagningar, bärplockning etc.


I många år, som vuxen, återvände jag hem för att plocka potatis, varje höst. Det var så rogivande att gräva ner händerna i den bruna jorden. Att påta på för sig själv och skingra alla tankar.


 Vår rehabilitering, som hette  "rehabilitering till arbete", gick ut på, att vi skulle få igång läkningen i kroppen, som skulle resultera i att vi skulle kunna jobba igen.

Som en del i det hela var det tänkt, att vi skulle få praktisera inom ett jobb som inte var vårt ordinarie, utan att vi skulle låta hjärtat och känslorna bana vägen.


Då ska ni veta att vi i det stadiet, allihopa i rehabiliteringsgruppen,var helt oförmögna att arbeta. Många av oss kunde knappt sova och dessa sju timmar, som var utspridda över veckan, som vi träffades var en prestation att orka med.

Men också en nödvändig hjälp att få som på sikt gjorde nytta.


Mitt hjärtas val tände hopp inom mej. Jag valde självklart att få komma till en trädgård. Det blev Bäsna Trädgård där jag skulle tillbringa tre månader.


Jag minns mitt första besök där tillsammans med min handledare. Det var en solig försommardag vi for dit. Jag kände mej både stressad och förväntansfull.

I stort sett inget arbete, varken hemma eller på mitt ordinarie jobb, hade jag orkat koncentrera mej på under en sådan lång tid. Vad skulle det bli utav mej? Så gick mina tankar runt runt i huvudet, varje dag.


Hade jag kommit till himmelen? Jag fick vingar och kände hur jag för första gången på länge kände en liten livslust trigga igång. Här fanns livet! Jag livsandades djupt och fick tårar i ögonen! Det var så vackert, alla växter som stod i full blom, all den skira grönska. Allting på jorden bara ropade på mej och solen log sitt varmaste leende.


Tack, sa jag till min handledare. Tack för att du tog mej hit!


Jag tror att för dej som hamnat i ett utmattningstillstånd är vägen tillbaka inte via ditt ordinarie jobb. Speciellt om  arbetet inte passat dej och bidragit till din sjukdom kan det förhindra eller fördröja din läkning. Det är viktigt att komma till insikter om dig själv och ha redskap för att hantera det som gjort dej sjuk, innan du återvänder.


När du kommer till ett okänt ställe har kroppen inga negativa minnen som gör sig påminda. Där kan du i lugn och ro bygga upp dej och få känna tillfredställelsen i att kunna utföra ett jobb igen.


Att plocka bort fula kronblad var så långt ifrån mitt ordinarie jobb man kan komma, och jag kände det som om jag vårdade min egen kropp. Jag undvek kunder men en hittade mej och frågade "Var har du gubben och gumman?", på bred daladialekt, och jag svarade "dom var här nyss så dom dyker nog upp igen".


Kunden tittade väldigt konstigt på mej och vände på klacken. Och jag blev en lärdom rikare när jag berättade detta för ägaren. Naturligtvis, det finns ju en växt som heter så, gubben o gumman!




 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ILOS - 24 oktober 2013 14:27

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Av ILOS - 22 oktober 2013 09:51

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

Av ILOS - 14 oktober 2013 10:08

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Av ILOS - 8 oktober 2013 10:32

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Av ILOS - 4 oktober 2013 09:30

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...

Skapa flashcards