Alla inlägg den 30 mars 2010

Av ILOS - 30 mars 2010 12:01

Det var tid för min tredje cellgiftsbehandling. Jag både ville och bävade mej. Min kropp hade protesterat starkt efter den andra behandlingen, och jag kände mej lite rädd.


Jag duschade och åt min frukost,  packade cellgiftsbehandlingsdagensinnehåll i min "kämparväska". Den bestod av varma tröjor och sockar (pga kylmössan som spred sibirien i kroppen), och korsord som jag aldrig orkade fylla i, och en bok som blev orörd.


Vi for tillsammans, min man och jag, min främsta vapendragare. Den första vi fick träffa var sjuksköterskan, och vid varje träff talade hon om hur proverna sett ut. Det var alltid ett jobbigt moment, och jag förökte intala mej på vägen dit att allting bara såg bra ut.


Förutom den första jobbiga stunden innan besked om proverna kom, var den här dagen, som jag beskrivit innan, en dag med lugn i kroppen. Nu skulle kroppen åter gå ut i krig och förinta cancerceller. Det kändes bra. Timmarna när jag fick behandling sov jag mest. Jag var också helt färdig resten av den kvällen.


Men det var veckorna däremellan som var kämpigast. Jag åt olika mediciner som förutom cellgifterna påverkade mej starkt. Dessutom kände jag mej som en fånge både i  min egen kropp och i mitt eget hus.


Men den här gången hade jag en varm känsla i min kropp. Jag låg i sängen med kylväskan, det droppade gifter in i min kropp sakta men säkert. Hela tiden fokuserade jag på nästa dag, för då skulle min syster komma!


Det var en sådan glädje varje gång hon kom, och det har resulterat i att jag kan tänka på den tiden inte bara med sorg utan också med glädje!


Tre dagar efter varje behandling kändes det relativt bara i kroppen, men sen blev det jobbigare och jobbigare, och när den tionde dagen kom planade allting ut och jag blev människa igen.


Men hela veckan from min tredje behanling kom min syster. Hon körde 60 mil och stannade en hel vecka. Hon bjöd på trerätters måltider med efterrätt och fyllde vår frys innan hon for hem igen.


Vi satt och stickade tillsammans. Hon virkade färgglada ABBA-mössor (på min begäran) till mej, så jag kunde skyla mina kala fläckar. Jag avskydde perukerna och tog bara på mej dom när vi for ut. Vi gjorde bilturer, vi promenerade, vi läste skvallertidningar, hon gav mej massage när det var jobbigt och tog emot mina tårar, som om dom varit stjärnedroppar från himlen.


Jag slutade skämmas för min gråt.


Min kära, kära syster vi bär båda dessa minnen i våra hjärtan och lär aldrig glömma den tiden.


Jag har tackat dej tusen gånger och mer, och finns det en rättvis Gud i vår himmel så måste du en dag bli hans vackraste ängel!




Av ILOS - 30 mars 2010 10:52

När barnet föds väntar vi på det första skriket, men dessförinnan kommer det första andetaget som fyller lungorna med syre, för vidare transport till alla vitala delar i kroppen.


Det är självklart för oss att vi andas, ingenting vi tänker på i vardagen. Långt innan jag drabbades av sjukdom hade jag en stressig period i mitt liv. Det var för ungefär 25 år sedan. Då märkte jag att det kändes trångt i bröstet, och att jag fick in för lite luft. Jag funderade först på astma eller allergi, men då jag vid ett tandläkarbesök fick höra att jag hade spända käkmuskler, började tänka i andra banor.


Jag köpte min första bok i avslappning med andningsövningar och bestämde mej för att följa alla goda råd i den till punkt och pricka.


Jag lärde mej andas, livsandas!


Genom åren, och inte minst vid mina sjukdomar, har jag haft nytta av den lärdomen. Det går inte en dag utan att jag för ner min andning till magen, och samtidigt blir uppmärksam om käkmusklerna är spända. Om så är fallet blir jag noga med att göra avslappningsövningar tills det känns bra igen.


Hur ska man andas då? Det jag lärde mej är att lägga händerna på magen, dra in luften genom näsan, känna hur magen spänns ut, och sedan sakta sila ut luften via munnen. Gör det några gånger i sträck och din kropp bli väl syresatt.


Om du står inför en utmaning, föredrag etc, och känner stress eller nervositet precis innan, då kan du hålla för en näsborre i taget, dra in luft genom den öppna näsborren, byta och släppa ut luften genon den andra borren. Det lugnar kroppen och du blir mer fokuserad.


Vi har alla den kunskapen i kroppen hur vi ska andas och skulle egentligen inte behöva lära det, men andningen blir påverkad och hämmad av nästan allting som berör oss. Du har väl noterat hur du nästan håller andan vid ett spännngsmoment eller hur du andas snabbare när du är arg.


Andningen går hand i hand med våra känslor och får fel rytm om du oftare är stressad än avslappnad.












Skapa flashcards