Jag känner djupt för alla människor, de som i 20-30 år arbetat och verkligen velat göra rätt för sig, som drabbats av sjukdom och nu blir jagade med blåslampa.

Det måste vara så oerhört kränkande att bli ifrågasatt, att sitta där med ett intyg från sin läkare som anser att du inte är arbetsför, men ändå inte få sjukpenning!?

Jag anser att människovärdet är i fara! Om de som bestämmer, de folkvalda, anser att de är tillåtet att behandla människor så här illa, då ligger vi alla illa till.

Det kommer inte att dröja länge förrän de helt friska och arbetsföra, kommer att känna sig förmer än den som drabbats av sjukdom. Det är svårt att ta till sig när man är frisk och stark att man faktiskt kan ligga sjuk en vacker dag.

Var finns det sunda förnuftet? Varför ska en människa med ett läkarintyg om sjukdom, behöva förnedra sig att inför personal på arbetsförmedlingen testas för sin arbetsduglighet?

Visst det finns de som bluffar. Men varför ska den mindre procenten som bedrar alltid få bestämma och ligga till grund för vilka regler vi ska ha? Det sunda förnuftet säger att om en människa gjort rätt för sig i många, många år och plötsligt blir sjuk så är det inte självvalt.

Det är tufft och hårt att inte längre orka som förut, att ligga hemma många långa ensamma timmar och oroa sig.

Det är tillräckligt för en människa att orka med  det.Ska man verkligen behöva förnedra sig och krypa för att få en sjukpenning som man själv betalat skatt för?

Jag känner både ilska och rädsla, men vi får inte drabbas av vanmakt. Och till dej som sitter i denna omänskliga båt, vill jag bara säga  "Du är guld värd, låt inte omänskliga regler skymma bilden av dej, du är fortfarande lika mycket värd som när du orkade jobba!"