I övermorgon ska jag få operera bort min port o cath. "Navelsträngen" direkt till mina blodkärl, som smidigt kunnat ta emot gifterna som tog död på cancercellerna.

Sjukvården gav mej en gräddfil när jag fick cancerbeskedet ,och jag är mycket glad över att vår sjukvård kan fungera så bra. Den huvudansvarige läkaren som konstaterade att jag hade äggstockscancer, som opererade mej och som gör efterkontrollerna, är fantastisk duktig.

Jag har tackat honom för det jobb han har gjort och för min del öppnade han en ny dörr mot livet. Ja, jag har tackat honom men han bara ler och säger att "det är du själv som gjort det största jobbet"!

"Navelsträngen" trycker och irriterar lite, men framförallt är den en både fysisk och psykisk påminnelse om det jag gått igenom. Jag vill få bort den nu. Men trots att jag vill det, så kan jag känna ångesten lura bakom hörnet. Min kropp kommer troligtvis aldrig mer att gå med lätta steg till ett sjukhus.

Obehagkänslorna känns. Jag får påminna mej om, att ångest är ett tillstånd som bara existerar i framtiden eller i det som varit. Den som kan konsten att vara mindful, vara i nuet, har ingen ångest.

Jag har blivit duktig på att leva i ögonblicket, men känner att jag just dessa dagar, både är i min kommande operation och får flash backs från alla jobbiga stunder på sjukhuset.

Min syster brukar säga "nu flyger du igen lilla fjäril"  och jag ska ta fasta på det.

När port a cathen är borta är jag inte fängslad längre på något sätt.

Det är bara positivt att gå till sjukhuset på onsdag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...