Våren är här. Överallt där jag går i min trädgård spirar det i myllan. Med oövervinnelig kraft tar sig växterna upp över jordytan, och träffas av solens varma strålar. Tala om tillväxt!

Kraften  som speglar naturen, skapad av en slump eller någons tanke, rår inte vi människor över, inte helt iallafall. Vi har gjort vårt bästa för att förstöra Moder Jord, men vi blir helt tagna varje gång det sker en naturkatastrof.

Tre veckor efter min sista cellgiftsbehandling såg jag den! Ögonfransen! Den första ögonfransen som med själva livets kraft och nya celler vuxit fram! Jag kände mej så ödmjuk och mitt hjärta, ja hela min kropp fylldes med en stormande glädje. Som vårens första grönskande berusning.

Min första tanke var att jag måste vara obotligt fåfäng, som känner större glädje över en ögonfrans, än när jag fick besked om att proverna visade att min kropp klarat kriget mot cancern.

Men jag förstår nu att det handlar om livskraften som har en magnetisk dragningskraft på oss alla, människor djur och växter. När naturen lägger sig till ro inför vintern behöver även vi människor komma till eftertanke. Vi vill väl inte gå miste om denna hänförande känsla att få återuppleva hur allting börjar gro igen!?

Mina ögonfransar kom tillbaka, eller förnyade, en efter en. Jag har en önskan, och de är att vi alla ska bli mer rädda om vår kära jord. Att se jorden i sina olika skepnader ger en så stor lycka, och framförallt en trygghet om att allt ska återuppstå.