När du inte mår bra fysiskt eller psykiskt, och du har svårt att hitta en utväg ur det hela, drar tankeverksamheten igång.

Som en inkallad tekniker gör hjärnan research, och försöker identifiera felet och hjälpa dej att hitta balans i tillvaron igen. Du upplever det som om hjärnan ångar, likt ett hett bastuaggregat, när vattnet träffar stenarna!

Din tankeverksamhet är nu på en extremt hög nivå. Du undrar vad som hänt, hur du ska komma ur det hela, vem som kan hjälpa dej, varför har du drabbats, hur ska det bli med sjukskrivning, ska jag orka jobba osv

Hela dagen går tankarna runt, runt och denna felsökning får en motsatt verkan. Stressen i din kropp blir större, du sover sämre, du känner dej rädd, du kan kallsvettas, du kan få hjärtklappning mm. Ditt minne fungerar sämre, du har inte förmågan att fokusera tillräckligt mycket, för att komma ihåg saker som du gjorde när du var frisk.

Jag tror det är mycket viktigt att sjukvården kan lägga in en plan, för hur just du ska bli frisk, och först därefter kontrollera din arbetsförmåga. Då reduceras en del av din oro, och det blir lättare för dej att försöka slappna av.

När tankeverksamheten "brinner" är det nästan omöjligt att få någon ro i kroppen. Du motarbetar dej själv, och din i grunden självläkande kropp blir bara sjukare. Kroppen och själen behöver lugn och ro för att hela sig.

Ge makten tillbaka till läkaren, låt henne/honom tillsammans med ett team, bestående av arbetsterapeuter, psykologer etc, hjälpa människor att bli friska!

Kasta inte stenar på den som redan ligger!