Att  komma tillbaka till livet när man inte levt fullt ut, bara överlevt timme för timme dag för dag, är inte så lätt. Det är tyvärr inte så enkelt att du plötsligt känner dej som vanligt igen, du kanske aldrig mer blir dej lik.

Men jag lovar dej, du kommer tillbaka till livet! Steg för steg återerövrar du marken där dina tidigare spår går, där du redan plöjt en stig. Du kommer också att upptäcka nya stigar på livets väg, som du får på köpet pga din genomlevda sjukdom/kraftlöshet.

Dina sinnen är fördjupade, din empati är ännu större, livets sötma smakar än bättre, alla bagateller är verkligen bagateller, din lust att upptäcka och prova på nya saker blir större, men också dina tårar kan bli fler, och du bär på en sorg som sakta läker.

Men det tar tid och du behöver påbörja din väg tillbaka så fort som möjligt! Du kan inte sitta ner och vänta på att du ska må bra, innan du gör det. Har du sett någon som blivit avkastad av en häst, sätta sig ned och vänta till dess rädslan försvinner, har du sett någon som ska lära sig cykla, bara sitta ner och vänta på att förmågan ska komma?

Nej du måste tvinga dej att ta stegen ut igen. Det gör inget och händer ingenting, även om människor i din omgivning ser att du mår dåligt. Alla förstår,och gör dom inte det, är det ingenting som du ska belasta dej för. Det kan kännas extra svårt, att första gången träffa vänner efter sin sjukdom. Då känns det naturligt att du eller vännen på något sätt kommenterar det inträffade, och du kan rentav må dåligt av att behöva prata om det, eftersom du är mitt uppe i din egen bearbetning.

Du ska veta att det är just det din bearbetning går ut på, att prata och åter prata om det inträffade. Se på dina lyssnande vänner som livets gåva, och en hjälp för dej att gå vidare. Ingen begär att du ska må bra över en handvändning!

Utsätt dej sakta men säkert för olika "prövningar" som att handla, kallprata med grannen, resa bort osv. Redan när du andra gången gör någonting, känns det redan bättre.

Tiden efteråt är turbulent, sorg och glädje flätas om vartannat. Men du har tiden på din sida, och din fläta blir starkare för vare dag som går. Dina tårar, ditt skratt, dina tankar, nära och käras tröst, allt detta varvas i din egen fläta, gjord av livets ingredienser.

Var rädd om dej men låt inte rädslan hindra dej från att leva igen!