Vår tid här på livet är som ett pärlband av ögonblick. Stunder av lycka och glädje varvas med stunder av nedstämdhet och håglöshet.

Du har säkert, precis som jag, önskat att du kunde frysa in tiden, när allting känns perfekt. Att få njuta av den gosiga varma känslan i kroppen, som berusar dej med livsglädje.

Men tiden är omutlig, den går stadigt framåt utan att blicka bakåt. Den tar ingen hänsyn till, att just jag eller du vill få stanna en liten stund till, i det där ögonblicket som är så ljuvt.

Tiden har sin egen rättvisa. När jag var sjuk, var nästan varje ögonblick som tog slut en gudagåva. För mej var framtiden en tid, då livet kanske skulle bli värt att leva igen. Så hoppades jag, men kände också bävan i mitt hjärta vid tanken på att jag levde mina sista dagar, utan en framtid.

Dessa tankar lärde mej att fokusera på ögonblicken, och vårda kärleken i livet och till livet.

Du får inte tillbaka dina ögonblick. Du måste ge dej hän till hundra procent och suga på det goda, och ladda dina batterier med kärlek.

Alla mina svåra ögonblick överlevde jag ganska väl genom att ,så gott det gick, låta tankarna vila i det där kärleksladdade stunderna.

"I detta ögonblick ser jag dej, du ger mej lusten att leva, i nästa ögonblick är du fjärran ifrån mej, men inom mej vårdar jag ögonblicket jag såg dej, du liv som lyser kärlek över oss alla, som vågar ta emot".