Jag funderar ibland på hur vi människor är inflätade i varandra med tjänster och gentjänster. Tanken slår mej ibland, hur många gånger vi egentligen gör något för en medmänniska, utan att "kräva" något tillbaka?

Om någon gjort mycket för mej eller dej, kan vi få skuldkänslor och känner verkligen att nu måste vi återgälda detta.

Vi har ett komplicerat förhållande till att ta emot hjälp, kärlek och medmänsklig omtanke. Det är svårt att ta till sig tanken att någon verkligen gör det här för min skull, av kärlek till mej och viljan att hjälpa just mej. Det kan vara vår jantelag, att inte tro att vi är något, som gör det så svårt.

Jag och du måste verkligen älska oss själva, för att kunna tro att vår vän av egen fri vilja gör så mycket gott.

En kunglighet tar emot gåvor, hyllningar etc som en naturlig del av sin vardag, tänk om vi andra också kunde visa uppskattning och med glädje ta emot det vi får? Och då tänker jag inte i första hand på saker, utan på de värdefullaste gåvor en annan människa kan ge, nämligen att ge av sin egen tid för att hjälpa någon.

Det kan ju vara så att ingen egentligen gör något fullt ut för någon annans skull, utan det finns nog alltid några stänk av egen "vinning". Det är ju viktigt , som de flockdjur vi är, att förhålla sig väl till de människor vi behöver mest, för vår egen "överlevnad".

De som gör gott för världens fattiga mår bra själva av denna välgärning eller "bokar" en plats i himlen! Men därmed inte sagt att det är något fel i det. Om det behövs lite egoistiska inslag i det goda vi gör, så är ju det en billig drivkraft!

Men hur känner sig de fattiga människorna i vårt gemensamma jordklot? Hur betynger det dom, att hela tiden ta emot och vara så beroende av vår hjälp? Kommer skuldkänslorna att växa dom över huvudet, eller ser dom det som en självklarhet?

Det kanske är vi som lever i överflöd som är det stora hotet för jordens överlevnad, och med vårt bistånd försöker vi återgälda det vi förstör. Om de fattiga har den synen på oss då blir vi aldrig skuldfria.

Jag försöker tänka varje gång jag gör något för någon annan, vill jag av hjärtat göra detta? Om svaret är ja, känner jag det i hela kroppen att jag verkligen vill hjälpa min vän, och inte kräva gentjänster.

Det du av hjärtat gör värmer så gott i din kropp och själ!