Att lära känna sig själv inifrån och ut är en spännande resa, speciellt om du tidigare levt efter andras mönster och tyckanden. Du är faktiskt den viktigaste personen för dej! Om du inte släpper fram din personlighet, dina inre kunskaper, dina egna åsikter, hur ska du då kunna känna med hjärtat?!

Många anser att det är egoistiskt att tänka på sig själv. Jag vill påstå att du blir mer egofixerad av att leva efter andras normer. Om du måste uppföra dej, klä dej och ha tankar som kommer från andra, då blir du ju hela tiden medveten om ditt eget sätt att vara och se ut.

Du får hela tiden fråga dej; vilken klädkod gäller, vilka bestick ska jag använda, törs jag uttala mej, tänk om ingen annan tycker som jag, hur ser jag ut,vilken mat väljer de andra, vilken dryck, gör jag bort mej etc

Är inte det en stor fixering vid sig själv!?

Motsatsen, om du har hittat och odlat det som verkligen är du, då behöver du inte veta någonting om hur man ska bete sig. Du vet ju hur du beter dej. Det räcker för dej.Du kommer att känna dej bekväm i alla sammanhang, och kan sluta med självkontrollen, och istället ha trevligt med umgänget, och med äkta nyfikenhet intressera dej för andra.

Visst, vi är flockdjur och som sådana bevakar vi varandras uppförande, Det är genetiskt, tror jag, och har även en viktig funktion. Vi behöver varandra och det underlättar tillvaron att kunna vissa sociala regler.

Men skillnaden, när du är bekväm med dej själv, är att dessa regler inte är så viktiga längre. Du kan "göra bort dej" utan att det känns som om golvet viker under dina fötter.

Vi dras alla som magneter till människor med sk karisma. Dessa människor, tror jag, lever med sitt rätta jag och det är det som är lyskraften. 

Putsa din egen inneboende karisma, tills den glänser som en diamant och gå ut i världen och stråla!