Att hitta sitt paradis på jorden är inte lätt. Min pappa han älskade sin plats på jorden, egendomarna där han var född. Han kunde sitta på brunnslocket och titta ut över älven, där han så ofta fått fina laxar.Sista åren, när han inte orkade så mycket mer, fann han ro genom att låta sina tankar vandra tillbaka, till de lyckliga stunder han hade haft ute i naturen.

Hans hem var hans paradis.

Du kanske hör till de som ännu söker efter platsen som ger dej lugn och harmoni?

För mej var det så i femtio år. För mej var gräset alltid grönare på andra sidan, någonannanstans, bara inte hemma. Redan första semesterdagen var jag på väg till nya platser, och inte förrän dagen innan jobbet började, kom jag hem igen.

Jag förstod inte alls "talesättet" "borta bra men hemma bäst"! Hemma var vardag, bekymmer och slit. Borta var flärd, lite lyx, ett liv som jag fick till låns några veckor, som skänkte mej harmoni.

Jag hade ingen förståelse för människor, som min pappa, som helst inte ville resa någonstans. "Jag mår så bra hemma", sa han.

Idag kan jag förstå honom. Nu vet jag att det inte bara är reslusten som drev iväg mej på mina semestrar. Likaväl som jag åkte till något åkte jag ifrån något.

Då ägde jag ännu inte den här totala inre harmonin som jag har idag. Jag for iväg, utan att förstå det, för att finna balans och harmoni.

Hemma lämnade jag mina bekymmer, ett liv där jobbet nästan slukade mej. Ett liv som aldrig, eller mycket lite, gav utrymme för egen tid. Jag tror att jag tack vare resorna höll mej frisk så länge. Resorna var min tid att bara få vara i en annan rosafärgad värld.

Nu har jag funnit mitt paradis, både inom mej och i mitt hem. Jag reser inte längre för att finna ro, jag reser för att uppleva saker.