Jag har en underbar gudson. Två gånger har han, på eget initiativ, gett mej blommor. De båda gångerna ger ljus till mitt hjärta, och även om blommorna är vissnade idag, så skimrar dom inombords.

Den första gången var han kanske 6-7 år och hade väntat hela dagen på att jag, hans moster, med man skulle komma på besök. Vi hade lång resväg men så småningom kom vi fram. Den älskade lille killen stod där med en liten ängsbukett, egenhändigt plockat, och visade med barns spontana värme hur glad han var att vi kom!

Så glad jag blev för den buketten!

Den andra gången var ungefär tre veckor efter min sista cellgiftsbehandling, och två veckor efter helgen jag bara föll i den svartaste gråt. Min kamp för att ta mej tillbaka till livet, än en gång, hade precis börjat. Just den här dagen var en av de mer jobbiga, när tankar cirkulerade som getingsvärmar runt huvudet och gav mej fula "stick" som smärtade i själen.

Det var en gråsvart dag.

Då ringde det på dörren. Min man var i garaget och jag gick för att öppna. Då stod han där, med det där varma leendet, och gav mej en kram som sa att han var glad att jag överlevt, och han överlämnade en sådan vacker bukett till mej!

Plötsligt sken mitt inre upp och den gråsvarta dagen började glittra! Han stannade några timmar och lyste upp min dag. Den bästa present jag kunde få då, var ju att det kom någon som skingrade mina tankar, lindrade min smärta och gav mej ljus!

Tack älskade gudson, du är en helt underbar människa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...