När ordet konsekvens dyker upp i hjärnan eller frågeställningen "vad får det här för konsekvenser?", då ser jag en stor mur framför mej. Visst, det är bra att tänka till före, men inte alltid och inte alltid lika grundligt.

När man tänker på konsekvenser av en ev handling, så är det nästan alltid i negativ inriktning. Det är som att "beställa" olyckor i förväg, eller problem som aldrig uppstår, eller ett hinder för att göra saker.

När jag bestämde mej för att köpa en hund, då blev jag "omringad" av de människor, som ser negativa följder i första hand. De kraxade olycksbådande om hur fastlåst jag skulle bli. Inga resor, inga långa kurser och alltid de krävande promenaderna. Vad hände? Jag har gjort ca tre resor hundens första år, jag har gått på kurser och promenaderna är bara underbara!

Min inställning är att du kan lösa det mesta efterhand som "problemen" uppstår. Precis som jag gärna ställer upp för min omgivning, så ser jag att även min omgivning gör detsamma för mej.

Det finns förståss tillfällen när det verkligen gäller att tänka till före som "vad händer i förlängningen när jag röker min första cigarett?", "blir jag beroende av knarket jag provar?", "klarar jag verkligen att göra en svår bergsklättring?" , "hur mycket alkohol tål egentligen min kropp?", "ska jag fortsätta äta mat med giftiga tillsatser?" etc. Den listan är lång när man verkligen ska tänka på konsekvenserna.

Att föja sitt hjärta istället för att tänka på ev hinder det är något annat. När både hjärta och hjärna är med då tycker inte jag att konsekvenserna ska stoppa dej!

Ut och lev och ta för dej men ta hand om din kropp och själ på din väg i livet, då vet jag att du kan lösa alla hinder på bästa sätt!