Det sa min massös till mej igår, "du bär livet på dina axlar", när hon som vanligt frågade var hennes hjälp behövdes mest.

För nästan exakt två år sedan hittade jag till henne. Med ständig huvudvärk, med några månaders cellgiftsbehandlingar i bagaget, som satt sig som djupa bilspår i min kropp, kom jag lite vilsen den första gången.

Hon är en underbar människa,  och jag blev fort avslappnad, och såg fram emot behandlingarna. Hennes behandling är individuell och hon sätter krutet där det mest behövs.

Ibland undrar man om ödet verkligen gör så att vissa mäniskor sammanstrålar!? När jag började ringa runt för att boka tid för massage, för två år sedan, var alla bara upptagna. Till slut skickade jag ett mail till en massös, som jag hittade via nätet.

Samma dag for jag iväg för att utöva Qi Gong, också något jag kan rekommendera, på vägen dit ringer det i min mobil. Ett obekant nummer, men jag svarar, och det visar sig att jag fått napp, vad gällde massage.

Kan du komma idag, frågar hon? Jaa, svarar jag, vilken adress har du? När hon berättar var hon finns utbrister jag "skojar du?". Och det var ingen konstig fråga i sammanhanget. Jag var nämligen precis då på väg till just den adressen, fast ett annat hus bredvid, för att göra mitt Qi Gong pass!

Idag är jag jätteglad att jag inte hittade någon annan, så det kanske finns någon/något som hjälper oss att göra bra val. Hon har verkligen förmågan att lätta på livets tyngder i mina axlar!

Tack!