Det sa min massös till mej igår, "du bär livet på dina axlar", när hon som vanligt frågade var hennes hjälp behövdes mest.

För nästan exakt två år sedan hittade jag till henne. Med ständig huvudvärk, med några månaders cellgiftsbehandlingar i bagaget, som satt sig som djupa bilspår i min kropp, kom jag lite vilsen den första gången.

Hon är en underbar människa,  och jag blev fort avslappnad, och såg fram emot behandlingarna. Hennes behandling är individuell och hon sätter krutet där det mest behövs.

Ibland undrar man om ödet verkligen gör så att vissa mäniskor sammanstrålar!? När jag började ringa runt för att boka tid för massage, för två år sedan, var alla bara upptagna. Till slut skickade jag ett mail till en massös, som jag hittade via nätet.

Samma dag for jag iväg för att utöva Qi Gong, också något jag kan rekommendera, på vägen dit ringer det i min mobil. Ett obekant nummer, men jag svarar, och det visar sig att jag fått napp, vad gällde massage.

Kan du komma idag, frågar hon? Jaa, svarar jag, vilken adress har du? När hon berättar var hon finns utbrister jag "skojar du?". Och det var ingen konstig fråga i sammanhanget. Jag var nämligen precis då på väg till just den adressen, fast ett annat hus bredvid, för att göra mitt Qi Gong pass!

Idag är jag jätteglad att jag inte hittade någon annan, så det kanske finns någon/något som hjälper oss att göra bra val. Hon har verkligen förmågan att lätta på livets tyngder i mina axlar!

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...