Ibland begär vi alltför mycket av en annan människa. Både du och jag är ju sammansatta av våra gener, miljön och alla livserfarenheter därtill. Vi har vad vi har i bagaget, och bara vissa av oss klarar av, att kasta bort de "tyngsta stenarna". Men de flesta har ändå kvar grus i maskineriet!

Du kanske har föreställningar av hur en människa "borde" vara.  Du  har extra stora förväntningar på en mor, syster, dotter, bror, den bästa vännen etc. Vad grundar du dej på!? Jag tror att din och min referensram bygger på, hur vi själva bemöter våra närmaste.

"Bemöt andra som du själv vill bli bemött", har vi i ryggraden. Men jag skulle hellre vilja säga; "Bemöt andra med de bästa förutsättningar just du har"! Du måste lita på att din närstående älskar dej, vill dej väl, trots att hon/han inte kan uttrycka sig så att du förstår.

Vissa som får en stroke har alla orden i sitt huvud men får inte fram dom. Så kan det vara för den som har en bristande uppväxt, och inte fått tillräckligt med kärlek och empati.

 Ingen har filtrerat orden vid hennes/hans uppväxt, ingen gav den grundläggande tryggheten, ingen visade att det var ok att ha känslor, att de t om är en förutsättning för att kunna kommunicera väl med sin omgivning.

Dina förväntningar på en närstående med dessa "problem" blir aldrig uppfyllda. Men även din närstående har levt, och får leva hela livet med sitt "handikapp", vilket ofta resulterar i försämrade relationer, med andra människor och speciellt med de närmaste.

 Om du älskar henne/honom så accepterar du detta, detta osynliga handikapp, och drar ner ribban på dina egna förväntningar.

Vi är alla värda att få kärlek, och även den med ett dåligt använt känsloregister ger ömhetsbetygelser på sitt sätt. Se dom och lär dej uppskatta dom, för mer än så får du inte.

Känn dej glad över att du inte bär lika tunga stenar i din ryggsäck. Var hedrad över att just du, har så mycket att ge i kärlek, och klarar av att spela så vackert med dina känslosträngar. När det du vill få, inte finns hos din nära, så låt istället det som finns, få växa och gro. Ge uppmuntran!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...