Du vänder på sten efter sten, för att hitta den där lyckan, som alla andra pratar om, men som du desperat letar efter. Jag tror att den största utmaningen i att hitta den, är att börja i sin egen vardag.

Tänk dej den där supertrista återkommande vanliga måndagen, som innebär att du ska bli väckt i förtid pga av jobbet som kallar, du ska kanske stressa med frukost, dagis etc och veckan bara känns så där oändligt lång.

Men vad är motsatsen till detta? Ja, det finns många andra alternativ. Du kanske lever o "slipper" väcka någon grinig unge, men du får inte heller några kramar. På jobbet är du inte delaktig i alla prat om deras härliga barn.

Du kanske är sjuk och "får" ligga kvar under det varma täcket när sambon kliver upp, och åker iväg. Då ligger du kvar där i ensamhet, och kanske ångest över din sjukdom.

Om du mist ditt jobb kan du känna dej förvirrad i din nya tillvaro, och har ett jättejobb framför dej, för att landa i detta. Du är säkert avundsjuk på din granne som åker till jobbet en vanlig måndagsmorgon. Vad ska du göra av din dag?

På sjukhuset ligger det många människor, som inte vill något hellre än att få gå på sina ben igen, och delta i samhället. Som längtar desperat efter den där "vanliga" vardagslyckan.

Många av de förmögna kändisarna, letar med ljus och lykta och knark för att hitta den, men misslyckas gång på gång.

Det är ju tyvärr så att många av oss inte vet att vi äger den, den vanliga vardagslyckan. Den är kamoflerad i måndagsstressfrukostar, vardagsjäkt, griniga barn etc men den försöker ropa till dej att du är lyckligt lottad!

Ge dina barn, sambos, makar, husdjur,släktingar, vänner, arbetskompisar lite extra uppmärksamhet. Se på dom med nya ögon! För det är de tillsammans med dej som är din lycka, din vardagslycka!