Direktlänk till inlägg 29 oktober 2010
Alla har en historia att berätta. Du är inte ensam, det finns alltid människor där du minst anar det, som går igenom svåra saker.
Jag deltar i en pärljunta/kurs med en underbar ledare, som har den där förmågan att verkligen se alla deltagare. Det gör att jag, och säkert de andra också, känner sig så välkommen.
Många av deltagarna har "juntat" i flera år och jag hör historier berättas, och slås återigen av vilken enorm kraft och styrka, det bor i en människa.
Jag beundrar henne som efter svåra operationer tagit sig till denna kurs, och försöker tända livsgnistan igen, eller hon som vakar med sitt barn, och samtidigt har så mycket annat omkring sig, eller kvinnan som talar om att just denna dag inte är den bästa.
Var hittar vi all urkraft ifrån? Vad är det som gör att vi tycker att livet är värt att kämpa för?
Alla dessa frågor som sällan får riktiga svar, men ett är säkert vi vill verkligen leva, men ibland kan det kännas så oerhört tungt, när livets kallaste höstvindar piskar ansiktet.
Vi är flockdjur vi människor, och det ska vi försöka dra nytta av. När jag ser mina medmänniskor, och hör deras historia, så växer även jag, när jag får ta del av deras berättelser och hör hur dom funnit kraft. Och jag hoppas att jag bidrar med nytt hopp, till alla som läser min blogg och hör min historia.
Vi ger och tar av varandras styka, vi låter alla ord tömma vår förtvivlan från djupet av hjärtat , och fyller på med förtröstan och förnyad kraft.
Min berättelse blir din och din vävs in i min, en ordväv som bildar en styrkematta att hämta kraft ur!
Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss! Välkomna och besök mej på www.livsandas.se ...
Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...
Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...
Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
|||||||
4 | 5 |
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 |
29 | 30 |
31 | |||
|