Lyssna mormor, sa mitt barnbarn i telefonen, jag kan hoppa ljudlöst! Samma kväll läste jag en artikel om hur mycket tysnaden berättar, när man stannar upp och lyssnar. Så sant!

Du som studerat en Buddhafigur noggrant, vet att den har jättelånga öron. I Buddhismen, stod det i artikeln, är lyssnandets konst det viktigaste.

Hur ska nutidsmänniskan kunna ta till sig det, när den sociala kompetensen bara verkar innefatta, att orden och meningarna ska studsa som pingpingbollar mellan människorna. Den som pratar mest och högst är mest kompetent, eller!?

Vi skulle lika gärna kunna vara utan öron, för i mitt tycke verkar alla sitta och bara koncentrera sig på det de ska säga, och orkar inte alltid ens invänta, att den talande pratat till punkt.

Tysnaden skrämmer. Hu så hemskt, att sitta många i samma rum och ingen säger något!

Varför blir vi rädda och obekväma? Kan det vara så att tystnaden berättar saker som vi inte orkar höra? Eller om vi vänder på det, så går vi kanske miste om något värdefullt att ta till oss. Ur tysnaden föds de viktigaste orden fram, de ord som betyder något. De ord som vill berätta, förmedla och beröra.

Det är fantastiskt att verkligen, verkligen lyssna på någon. Och när en vän känner att du lyssnar, då öppnar hon/han sitt hjärta och du får höra de sanna orden. Du kommer att känna dej viktig, behövd och kroppen kommer att fyllas av värme och energi.

Men pingpingboll orden behövs också. Ibland vill vi bara kallprata och ingenting annat.

För mej är den viktigaste sociala kompetensen att kunna öppna yttre och inre dörrar, att förmedla värme och trygghet till varandra, att acceptera olikheter och att verkligen kunna lyssna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...