Den tonlösa rösten avslöjade den medvetna tyngden på dina stämband. Du ville inte mötas. Du ville inte förstå. Jag kände en våg av osäkerhet skölja över min kropp. Ändå sa du ingenting dumt, dina ord flög fram genom telefonen, träffade mitt öra, och jag tryckte luren ännu närmare. Som om jag på så sätt kunde trolla bort vad jag hörde. Jag ville tro att jag tolkade fel, att jag var överspänd. Min egen röst kändes forcerad och nervös. Jag pratade alldeles för fort om saker som ingenting betydde. Jag ville bara normalisera allting och inte låtsas om att något var fel.

Du har gjort så mycket för mej och jag borde bara känna och visa tacksamhet. Ändå, alla dessa år som jag fått lära mej att sätta gränser, att akta mej för de människor som tar energin ifrån mej, och nu du. Hur ska jag kunna avisa dej som gett mej så mycket? Vill jag ens det? Jag blir så rädd. Mina nyvunna kunskaper blir ifrågasatta. Av mej själv. Jag vet innerst inne att du hör till dom sista jag inte skulle göra allt för att försöka förstå. Men vis av tidigare erfarenheter så vet jag att ibland förmår du inte alls tycka om mej. Ibland söker du alla fel hos mej som du bara kan. Jag kan bara vänta och hoppas att du vid vårt nästa möte eller telefonsamtal är den personen som älskar mej.

Hela mitt liv har jag sökt dej. Du har aldrig funnits långt borta, kroppsligen, men min själ har längtat efter det där genuina mötet när bara kärlek finns. Och så har också skett när allting hos mej, med mej, varit i underläge. Då har du gett mej universum. Då har du laddat min självkänsla och fått mej att känna mej stolt över mej själv. Jag har fått växa som människa och inga hinder har känts för stora.

Nu vill jag inte längre vara beroende av dej för att växa. Jag vill bli stark av egen kraft. Jag vill läka mina egna sår och låsa min dörr till dess jag är stark nog att bemöta det oundvikliga. Om du behöver mej så vet du ju att jag finns här. Jag menar verkligen det, att jag finns här för dej. Men mina krafter räcker bara till om du kommer i kärlek. Vänd i dörren om du inte förmår tycka om mej. Jag vet att du har det svårt många gånger, och då förvränger du din bild av mej. Då ser du en lysande stjärna som är älskad och omhuldad. Då ser du inga skavanker och avundas.

Älskade du, din egen stjärna lyser som ingen annans. Du har alla förmågor inom räckhåll men du är förblindad och kan inte se. Jag har försökt att öppna dina ögon. Jag har försökt visa att det finns ingenting hos mej, eller med mej som är eller någonsin varit mera värd än din person. Men det är bara du som kan öppna dina ögon. Det är du som har nyckeln till vår vänskap, till vår framtida vänskap. Jag vill verkligen vara din vän. Men lek inte längre med mej. Gör mej inte osäker över vår vänskap.

Riktig vänskap är sann och ger trygghet. Riktig vänskap tillåter att du får vara den du är. Riktig vänskap finns både i motgång som i medgång.

Bli vän med dej själv först och bli min vän sedan, på riktigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...