Vad behöver du för att känna julefrid i ditt hjärta? Är det ett välstädat hus och hemlagade maträtter och helst hembakat bröd? Ska det var många sorters kaffebröd och sill och snaps och gravad lax som du själv har gjort? Behöver du ha massor av ljus där ute som blinkar och flämtar i kylan?

Tänk den tanken på allvar, vad behöver just du?!

 Jag vet vad som ger mej den bästa känslan i bröstet. Den julen som kunde blivit min sista, blev den julen när jag har haft mest julstämning och kärlek i mitt hjärta.Trots att just den helgen var otroligt tuff, jag hade fått cellgifter tre dagar före julhelgen, och jag var både yr, konstig, mådde illa, hade vacklande gång, och kände mej livrädd.

Men jag var omgiven av så mycket kärlek som jag aldrig trodde var möjligt. I mitt hem hade jag blommor i massor som doftade och uppmuntrade, jag gick omkring och läste kärleksfullt på de välkända namnen på avsändarna. Mina kära släktingar och vänner. Ni höll mej i handen.

Min man, dotter och min mamma hade hjälps åt och satt upp julgardiner, juldukar och mamma gjorde köttbullarna som alla i släkten längtar efter. Resten kan man faktiskt köpa färdigt, tom julskinkan kan du få färdigkokt. För mej kändes julstämningen som en varm röd kärlek och tacksamhet inombords, när jag tittade på mina kära och förundrades över vilken tur jag hade som fick så mycket.

Jag har en tradition som återkommer varje jul. Min ådra som kock blev sent utvecklad, men jag har alltid gjort själv en julefterrätt. Med båda spänning och fasa har familjen sett framemot efterrätten. Hur ska den smaka? Hinner den ens tina innan det är dax att lägga sig?

Även denna jul, när cancern hade knackat på dörren, gjorde jag efterrätten. Vinglande i köket med lite krafter lyckades jag ändå få ihop det jag hade tänkt och kände mej både modig och stark som förmådde trotsa Mr Cancer. Det var också julstämning för mej. Att jag kunde ändå.

Min man kämpade den julen för att göra sitt för att julen skulle bli som vanligt, trots att allting vänts upp och ner. Jag såg tröttheten i hans ögon, och det spred också en varm stämning inom mej, att han fortsatte kämpa och inte gav upp. Min dotter handlade julklappar och kom hem med dom och jag satt på golvet och slog in så mycket jag orkade. Det var så skönt att vara delaktig.

Mitt barnbarn var elva månader och hade precis lärt sig gå. Han såg att jag börjat använda en sjal på huvudet, mitt huvud hade fått kala fläckar, och då ville han också ha en sjal på sitt lilla huvud. Vilken gemenskap! Där satt vi på golvet med våra sjalar, hans liv hade precis börjat och mitt skulle kanske sluta snart.

Men jag var så lycklig för att han fanns, och bara jag tittade på hans tindrade vackra ögon, blev hjärtat fullt av kärlek och julstämning!

Min omtänksamme svärson som är läkare, kunde ge mej goda råd och jag kände mej trygg i att kunna ställa frågor till honom. Jag var så glad för att min dotter hade en egen familj. Någon som kunde stötta henne, precis som hon stöttade mej och min man.

Jag vet, jag är säker på vad som ger mej min julstämning. Det är kärleken vi har till varandra, det är viljan att kämpa tillsammans, att stötta varandra.

När du ger av din kärlek så skapar du stämningen, det är det viktigaste.  Utan kärlek finns ingen julstämning hur många julklappar du än köper, eller hur mycket mat du lagar, eller hur välstädat du än har.

Jag önskar er en God Helg!