Bara ordet  slentrian får det att krypa i kroppen av trisstess. Slentrian är som en stor gråsvart spindel, som sakta väver in dej i sitt nät, för att sedan ta små tuggor här o där från din kropp, men framförallt från din själ.

En söndertuggad själ tappar sin frid och skriker efter lugn och harmoni eller stimulans, för att lappa igen hålen.

Slentrian har ett syskon som heter rutiner, tråkig men nödvändig till en viss gräns, men på inget sätt lika ondskefullt som sitt äldre syskon. Rutiner ger stadga och stabilitet när det stormar kring dej. Rutiner ger dej de krokar du behöver för att orka med din dag. Ja, rutiner hjälper en gammal människa att uthärda sin ensamhet, att gå från den ena invanda sysslan till den andra, och så går dag efter dag.

Runt rutinerna lurar hela tiden slentrian, beredd att ta över. Är du ung och frisk och bara lever med rutiner vid din sida, så är det som att tigga om ett besök av slentrian. Du måste släppa en del av dina rutiner och göra något oväntat, något som får pulsen att stiga, och ger dej en känsla av att livet är underbart härligt och spännande.

Alla åldrar behöver släppa på det gamla invanda, prova på nya intressen, nya maträtter, träffa nya människor, resa till nya mål etc. Slentrianen försöker alltid väva in dej när du suckar, och börjar känna tristessen i tillvaron, när din koncentration börjar tryta.

 Vem orkar koncentrera sig under samma gamla torsdagsmathandlarkväll på ICA eller COOP?  Samma gamla serier på TV eller samma gamla arbetsuppgifter på jobbet? Vem orkar känna glädje?

Känner du hur du blir invävd i tristessens tankar av slentrian?

Många byter partner för att komma ur detta invanda gråa liv, men jag tror att det tar några år sedan är du invävd igen. För det är ju du som styr i ditt liv, och gör du inga andra förändringar än partnerbyte, så blir inte din harmoni beständig.

Du vet säkert bäst hur just du ska kunna förhöja din puls! Kanske många rutiner som bäddas in med oväntade, nya upplevelser som gör det omöjligt för syskonet slentrian att kliva in.?!