Dom flesta av oss är rädda för att drabbas av olika tillstånd där vi dras in i en känslostorm, och då tänker jag inte på det där härliga tillståndet av lyckorus när du "äger"!

Men den där andra stormen, som bara virvlar upp mitt framför näsan på dej, när du på några sekunder går från stabilt tillstånd rätt in i en flod av känslor som hotar att dränka dej, och hamnar i denna känslostorm. Det är den jag tänker på.

Du kanske hör till dom som inte vet hur du ska hantera alla dina känslor?! Då är det därför du kanske mår extra jobbigt när stormarna drabbar just dej. Vad ska du göra med gråten som pockar på i halsen? Med kroppen som skickar ut spänningar? Och tankeverksamheten som surrar runt, runt som påträngande apor! (uttryck från yogan).

Du skulle vilja skrika, verkligen skrika högt, högt för att bli av med all denna smärta, olustkänslor, panikartade tillstånd. Men vad gör du? Antagligen gör du ditt bästa för att hålla ihop dej, dölja stormen som pågår i din kropp. Och du mår allt sämre.

I bästa fall, som du tänker nu, kan du suga upp alla stormvindarna i en stor säck och knyta ihop den. Låtsas som om ingenting har hänt och bara gå vidare. Men tyvärr är det så, alla stormar som inte har fri väg, krossar och förstör och lämnar sår efter sig.

Denna tankestorm, känslostorm är ju ingen storm som vinden där ute. Den kan man inte bara låta passera med likgiltighet. Oavsett om du nonchalerar den, stoppar den i säcken, så finns den kvar. Och för varje gång du drabbas av något mänskligt svårt så växer den i styrka.

Om du inte lever ut dina stormar så kommer du att bära på en massa tunga sorgepåsar efter dej, kanske hela livet. Det är så onödigt.

Våga stanna i din känslostorm, lev ut dina känslor. Låt inte rädslan på dina reaktioner vara större än sorgen över det som hänt.

En gång för alla; det är inte farligt att gråta eller skrika. Det är inte farligt att visa öppet att du är ledsen eller bär på en sorg. Det är inte farligt att visa att du är rädd för känslorna i din kropp.

Se på känslorna som just de hjälpmedel kroppen skickat dej, för att du så lindrigt som möjligt ska ta dej genom stormen. Även om känslor kan upplevas som obehagliga, så är det de som ska reparera dej, hela dej och få dej att återvända till livet med ny kraft.

För att du inte ska bränna dej rent fysiskt, så kan du känna hettan i god tid och dra undan din hand. För att du inte ska bränna ut dej psykiskt, skickar kroppen ut känslor till hjälp. Var inte rädd för dom!