En viktig funktion i vår kropp,självbevarelsedriften, bland det viktigaste vi kan ha, tror jag. Trots det underskattar vi ofta den funktionen, och ger den inte så stor plats den borde ha, eller kanske det är så att vi inte använder den fullt ut!

Vad har den att berätta för oss?

Barnet får lära sig att inte röra på den heta plattan, då kan man bränna sig, att inte hoppa i sjön, då kan man drunkna osv. Men lär vi barnen att sätta gränser, att markera sitt eget revir ordentligt?!

Det är svårt om du inte själv har fått det med i bagaget, att föra vidare det till dina barn. Du blir bara en härva av andras tyckanden och tänkanden, och du kan ständigt ha dåligt samvete för att du "trampar någon på tån"! Detta dåliga samvete är ett tecken på att du inte ser det som en prioritet att värna om dej.

Din själbevareledrift är stukad. Jag tror absolut att alla kan upprätta ett nytt "staket" runt sin kropp. Titta på dej själv och bli medveten om hur viktig ditt eget tänkande och agerande är för just din kropp! Kanske du t om kan sluta röka när du programmerar om hur du tänker!

Inom ditt staket ska du aldrig släppa in fler människor än dom som ditt hjärta och hjärna i samråd tackar ja till. Du ska tacka nej till allting som på kort eller lång sikt kan förstöra din kropp. Det är faktiskt du som ska leva med den här kroppen, varför inte vårda den som en öm klenod? Det är den värd, det är du värd!

Förr var det svårt för en arbetare i samhällsklass ett, att överhuvudtaget ha en självbevarelsedrift. Arbetsgivarens ord var arbetarens lag. Nu är det andra tider och trots alla förändringar på gott och ont, så är möjligheterna större att lämna en arbetsplats där du känner dej utnyttjad och hunsad. Det kan vara oerhört tärande.

Jag läser om och ser människor som är fast i droger, i brottslighet och annat destruktivt. Undrar om deras tillvaro hade sett annorlunda ut med en välutvecklad självbevarelsedrift?