Livet är ständigt i rörelse precis som jordklotet som snurrar på i sin axel. Men när vi drabbas av något dramatiskt, oväntat, på gott och ont kan det tyckas att allting bara bromsas upp och att livet tar slut.

Ingen av oss vet om livet någonsin tar slut, men vi vet helt säkert att våra kroppar förmultnar en dag, och att vår närvaro på jorden inte längre finns i samma skepnad.

Vi är ett folk som söker bevis för något annat liv, något som finns i en annan dimension. Jag tror inte att några bevis är heltäckande rent vetenskapligt, men många av oss kan ofta ha förnimmelser, en känsla av något annat.

När vi drabbas, när det känns som om livet bromsar, blir dessa känslor av något annat liv mer påtagligt. Det kan vara så att vi söker tröst och vill hitta något att luta oss mot, när det ofattbara händer. Men det kan också hända att livet i andra dimensioner behöver starka känslor för att få kontakt.

 Det kanske bara är då vi vågar känna det oförklarliga.

Livets början och livets slut är stort. Vi människor vet bara vad som händer här och nu, under det jordiska liv vi lever, oavsett hur intelligenta vi är och hur mycket vi än forskar.

Vi är i en tidsålder när vetenskapen dominerat, och vi har gjort en resa som tagit oss längre ifrån vår egen intution. Vi vågar inte känna och tro utan bevis, då finns risken att andra tycker att vi är rentav konstiga.

Livet går vidare och det är kanske inte tid ännu för oss att förstå, men en vacker dag kan de som tror sig veta om andra former av liv, även få det vetenskapligt bevisat.

Själv tror jag, med handen på hjärtat, att det finns så mycket mer än bara att födas och dö. Men jag tror också att vi människor alltid kommer att ha nya oförklarliga fenomen att utforska.

Livet rullar på.