Alla inlägg under april 2011

Av ILOS - 25 april 2011 09:20

Den unika kärnan, skattkistan, du bär på rymmer alla koder, alla hemligheter om just dej. Bara du har tillgång till den personliga nyckeln som kan öppna din kista. Tänker du någonsin på vilken enorm tillgång du bär inom dej? På vilket sätt förvarar du din dyrbaraste gåva?


Det kanske t om är dax att gå på "nyckelgömma? Du kanske tillhör den stora skaran som aldrig tagit dej tid till, att ta reda på vad du mår bäst av.


Tänk dej föräldrar, andra människor, olika händelser som blad i livet som läggs på din kista. Med åren blir den alltmer täckt av yttre påverkan, bladen tynger din kista, och du kommer allt längre bort ifrån det som är du.


De fina bladen som tillför är goda vänner, kärlek och vänskap.  De bladen är genomskinliga och lätta, den tynger inte din kista. De tillåter dej att vara precis den du är och du blir älskad för just det, att du kan vara dej själv. Men för att du ska få riktiga vänner och riktig kärlek, måste du älska dej själv, veta vem du är och våga vara den du är.


De farliga bladen, tjocka som pansar, lägger sig som tunga bördor på din skattkista, tar dej långt ifrån ditt jag, och gör livets stig tung att vandra på.

Var uppmärksam på dessa!


Har livet varit tufft mot dej? Känns det som om du dignar av bördor, sjukdomar och en ensamhet som tär och gnager på dej?  Det finns inga mirakel och det finns mirakel. Alla sjukdomar går inte att bota, men lindras om du kan förlita dej på dej själv och andra människor. Att få en kram av en god vän kan göra skillnad på en hel dag. Det är mirakel!


Men det tuffa jobbet är ditt. Börja idag, tag hjälp med att lyfta de tunga pansarbladen som vuxit sig fast runt din kista. Ta det steg för steg och för varje gång du lyckas med ett blad, kan du andas ut. Var trygg i målsättningen att nå fram till din gömma, du kan bli lika självsäker, få lika bra självkänsla som vem som helst annan.


Våga tro på din egen förmåga och hur otroligt skönt det är att vara "rätt", att leva efter det du blivit skapad till.


Rätt nyckel  öppnar den låsta skattkistan och ger dej kartan över dej själv!

Lycka till!










ANNONS
Av ILOS - 17 april 2011 19:14

Att våga tro kan göra skillnad. Den som tror på en gud eller annan högre makt, kan dela sina bördor med någon annan, någon som man tror är starkare och kan hjälpa.Men har du ingen religion att luta dej mot, så ska du ändå våga tro.


Du måste våga tro på att du blir frisk, att bakslagen som alltid kommer ändå lättar och går över. Halva din börda är alltid skräcken. Den hemska skräcken som triggar igång onda tankar, hopplöshet och vanmakt. Ditt vapen mot skräcken, ångesten är alltid tron. Du kan besegra den värsta ångest bara genom att tro på att det faktiskt går över.


Vad gör du när ångesten, rädslan tar sitt grepp om dej? Hur hanterar du den?

Jag målade upp bilder för mitt inre under min sjukdomtid, hur jag kämpade och var mitt inne i en stormby, men jag visste innerst inne att den faktiskt skulle bedarra så småningom, det gör alla stormar. Eller att jag stod under ett skyfall med regn och hagel om vartannat, otrevligt ,men även det går över till sol och stillhet. Jag vågade tro.


I "vardagsrädslorna" eller "vardagsångest" använder jag mej av samma teknik.

Jag skriver "vardags" för att den rädslan i proportion av det jag gått igenom, är så mycket mindre. Men den är nog så jobbig för den som inte upplevt något värre.


Det handlar om att vara mitt i nålsögat, acceptera det som pågår, och våga tro på att det går över. Och du är inte din ångest eller din rädsla. Det är bara ett tillstånd som besöker dej, och har något att berätta för dej.






ANNONS
Av ILOS - 14 april 2011 09:21

Livet är i ständig rörelse, precis när du tycker att det bara är den lite gråa vardagliga lunken varje dag, så händer det något. Du tappar balansen i tillvaron, ändringar på jobbet, du kanske mister ditt jobb, eller kroppen gör sig påmind om att allt inte är som det ska.


Din naturliga reaktion är motstånd, undantagen är de som alltid vill förändringar, som om deras energinivå ständigt kräver utmaningar. Hur tacklar du det som händer!? Ofta börjar hjärnan skicka ut grubblande tankar, ett evigt ältande om varför det känns som det gör, eller vad ska nu hända med mej etc


I motståndsfasen är livet som tuffast. Du vill inte detta, du orkar inte, du vill bara ha tillbaka din vanliga lunk. Det är ett svårt tillstånd att tackla denna motståndsrörelse i kroppen. Vi har alla en rebell inom oss!


Jag vacklade till, tappade lite av den nivå jag nått, efter utbrändhet o cancer. Två dagar hade mitt motstånd grepp om mej. Jag ville inte, jag orkade inte acceptera, att jag mest troligen behövde ta det lite lugnare ett tag igen. Inget allvarligare hände egentligen, lite kraftlöshet o kanske ett blodsocker som börjat sträva uppåt. Kanske t om en reaktion på för lite kolhydrater några veckor. Men det som är lite i andras ögon, kan göra stor skillnad i din kropp. Glöm aldrig det!


Jag tog ett djupt andetag och insåg att jag måste sluta kämpa emot. Det är som det är nu, det är bara att acceptera hur det känns. Så fort jag kom tillbaka till de tankarna kände jag motståndet ge vika. Jag surfade med de höga vågorna istället för emot, och plötsligt hade jag halverat risken för att drunkna i negativa tankar.


Det är så, enligt min erfarenhet, att minst hälften av det "onda" du känner försvinner när du vänder ditt fokus, dina tankar till de som är bra och koncentrerar dej på nuet, och bara accepterar dej själv som du är just nu.





Av ILOS - 8 april 2011 08:07

Din mest viktiga sköld är din självkänsla. Det är så oerhört viktigt att hela tiden påminna dej om vem du är, hur värdefull just du är, utan att det ska baseras på vad du presterar.


Känns det som om du faller, får skamkänslor eller mår dåligt när du känner att du misslyckas med något? De känslorna är absolut en varningssignal för att du behöver stärka din självkänsla.


Se det som om självkänslan är själva basen, de första spirande rötterna som har vuxit upp till en stadig stam, roten du står på. Ju starkare din rot är desto stadigare står du när det blåser omkring dej.


Dom flesta utav oss har upplevt den härliga känslan av att lyckas med något, när du växer några centimeter och känner dej oerhört berusad av framgång. Då skjuter självförtroendet i höjden, oc h t om självkänslan får en bit av kakan.


Men självkänslan får aldrig vara lika med prestation, då saknar du den. Självkänslan ska finnas där och ta emot dej när dina projekt inte går din väg, och du känner dej misslyckad. Då finns den där och talar om för dej att det som är du har ingenting med det här att göra. Du är fortfarande  betydelsefull för både dej och dina trofasta vänner.


Självkänslan kommer att vända ditt misslyckande till att på ett annat sätt nå en annan framgång. Du kommer att använda dej av nyvunna kunskaper och hitta nya utvägar. Med en stark självkänsla har du ju kvar all den kraft just du besitter, den försvinner inte för att det du trodde på eller gjorde, inte fungerade eller gick hem hos andra.


Polera din sköld, var rädd om den, låt få, om ens någon, komma innanför den. Den är din försäkring för att väl kunna hantera både med och motgångar. Utan den står du "naken" utan rustning, och måste jaga framgångar för att hålla självförtroendet på topp, alternativet är att du mår dåligt.




Av ILOS - 7 april 2011 10:41

För två dagar sedan fick jag ett glädjande besked om att lille Björn var född, ett nytt liv som påbörjat sin tid här på jorden. Jag fick besöka honom och han tog fullkomligt andan ur mej, så ljuvlig, så perfekt!


Idag läste jag en kommentar från en mamma som mist sin unga dotter för några månader sedan. Cancern tog hennes liv. Trots att jag inte känner mamman, så känner jag med henne, från djupet av mitt hjärta. Jag kan förstå den smärta både dottern, hon och resten av familjen gått igenom efter cancerbeskedet.


Det är så vansinnigt grymt och ofattbart, och det går aldrig att förstå, varför en sån ung människa ska dö så tidigt. Vi människor är lika små inför det ofattbara som händer våra kära, som vi är små inför naturkatastrofer. Vi står där helt oförberedda när stormarna tar tag i kropp och själ. och sargar oss illa.


 Det bästa vi kan göra i livet är att verkligen ta in de positiva saker som trots allt händer oss alla. Som att andas in doften av den nyfödde, känna våren som sakta gör sitt intåg, eller bara faktiskt njuta av att just jag, just du, fått ta del av det här livet. All god energi behöver du en dag när mörkret knackar på dörren.


Inget liv är någonsin förgäves. Inget livs värde beräknas i den tid hon/han befann sig här på jorden. Varje liv är lika mycket värt. Om vi kunde sluta se våra liv i perspektiv av hur lång tid vi lever på jorden, och istället tänka på den fantastiska kärlek vi får av våra kära, den tid vi finns på jorden samtidigt, så skulle vi lättare kunna fokusera på det, och inte linda in sorgen i bitterhet.


Men det är svårt, när saknaden river på den nakna huden och du bara vill skrika ut din smärta och vanmakt.


Du är inte ensam. Du har din del i det mänskliga lidandet, och du kanske hör till de som är starkast när du fått en sån stor sorg att bära. Jag orkar inte ens tänka tanken hur det skulle kännas att mista sin dotter.


Sorgen och glädjen är sammanflätade, ihopbundna av minnen från den som gått bort. Sorgens öde är att sakta avta i styrka och övergå till saknad. Glädjen växer med tiden, tar mer plats, och minnena av din dotter kommer att trösta och hela dej. Ingen tar någonsin ifrån er den tid ni hade tillsammans.

Av ILOS - 5 april 2011 08:05

Ett nytt liv ska se dagens ljus precis denna dag. Ja, det är förståss många nya liv runt om i världen, som börjar sitt jordeliv idag, men det liv jag tänker på är någon som ingår i min närmaste släkt. En älskad systerdotter som ska bli mamma igen. Och precis den här dagen föddes också min egen underbara dotter, så det känns extra speciellt för mej.


Tänk vilken glädje och upprymdhet ett nytt liv skapar, både innan det föds och efteråt! Det nya livet fyller sin omgivning med kärlek, värme och omtanke. De kommer med budskapet om godhet och lockar fram det allra bästa hos sin omgivning! Det är kärlek.


Om och om igen får vi uppleva samma sak vid en födsel, familjen, släkt och vänner kommer närmare varandra. Det lilla barnet förenar oss.


Den tanken, om en kärleksfull förening oss människor emellan, önskar jag att vi alla kunde hjälpas åt att sprida. Vad vore vi utan varandra? Vad vore landet Sverige utan de andra länderna? En ensam konstig tanke. Vi behöver varandra, vi behöver ge varandra kärlek och omsorg. Trots allt, vi här på Jorden är av samma släkte och bor i samma "hus", vi är en familj som ska värna om varandra.


Jag gråter inombords när jag ser och hör om alla krig. Det så ovärdigt vårt släkte, och får mej ofta att undra vad som driver människan till detta?


Alla nya liv runt om i världen som kommer till oss föds med kärlek och godhet i hjärtat, och förväntar sig också att få det tillbaka. Tyvärr blir det inte så för alla barn, vilket är så sorgligt att tänka på.


Men det här barnet, som min systerdotter ska föda, kommer att få massor av kärlek, och jag önskar honom/henne ett underbart liv i ljus!




Av ILOS - 2 april 2011 23:48

Har du tänkt på att du själv kan vara det största hindret för att kunna leva ditt liv fullt ut? Tänk efter, vem står egentligen mellan  dej och de drömmar som bor i ditt hjärta?


Visst, du kan känna dej inmålad i ett hörn med arbete, småbarn och tiden som aldrig vill räcka till. Men alla de här "måsten" har du ju själv bjudit in i ditt liv. Du ville ha den där mannen/kvinnan du mötte, du ville få barn och självklart vill du ha ett arbete, för att försörja dej, men kanske också för att göra karriär.


Varför gråter du då inombords?  Vad är det som fattas just dej? Du vet ju att din familj vill du inte byta bort och egentligen trivs du på ditt arbete, men ändå är det något grått och dammigt över hela din tillvaro.


Själen sörjer och känner sig instängd.


Du har byggt upp ett liv som kretsar kring kärleken till din familj, och du kanske rentav skäms för att du inte är så lycklig. Jag tror du behöver damma av din egen repertoar, och se vilka strängar som borde finnas på din lyra!


Det behöver faktiskt varken kosta skjortan eller kräva alltför mycket tid och mod att våga ta språnget och göra något som roar just dej, något som får din själ att jubla. Något som bara du vet att du behöver.


Gör det nu! Sitt en stund för dej själv och teckna, dansa afrikansk dans på lunchen, gå ut och krama träd, lär dej italienska. Våga göra de du drömmer om! Bry dej inte om vad andra tycker om det du gör, de är bara avundsjuka för att du vågar!


Jag lovar att din dammiga tillvaro kommer att lysa upp och du får riktigt känna hur livet är värt att leva!



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se