För två dagar sedan fick jag ett glädjande besked om att lille Björn var född, ett nytt liv som påbörjat sin tid här på jorden. Jag fick besöka honom och han tog fullkomligt andan ur mej, så ljuvlig, så perfekt!

Idag läste jag en kommentar från en mamma som mist sin unga dotter för några månader sedan. Cancern tog hennes liv. Trots att jag inte känner mamman, så känner jag med henne, från djupet av mitt hjärta. Jag kan förstå den smärta både dottern, hon och resten av familjen gått igenom efter cancerbeskedet.

Det är så vansinnigt grymt och ofattbart, och det går aldrig att förstå, varför en sån ung människa ska dö så tidigt. Vi människor är lika små inför det ofattbara som händer våra kära, som vi är små inför naturkatastrofer. Vi står där helt oförberedda när stormarna tar tag i kropp och själ. och sargar oss illa.

 Det bästa vi kan göra i livet är att verkligen ta in de positiva saker som trots allt händer oss alla. Som att andas in doften av den nyfödde, känna våren som sakta gör sitt intåg, eller bara faktiskt njuta av att just jag, just du, fått ta del av det här livet. All god energi behöver du en dag när mörkret knackar på dörren.

Inget liv är någonsin förgäves. Inget livs värde beräknas i den tid hon/han befann sig här på jorden. Varje liv är lika mycket värt. Om vi kunde sluta se våra liv i perspektiv av hur lång tid vi lever på jorden, och istället tänka på den fantastiska kärlek vi får av våra kära, den tid vi finns på jorden samtidigt, så skulle vi lättare kunna fokusera på det, och inte linda in sorgen i bitterhet.

Men det är svårt, när saknaden river på den nakna huden och du bara vill skrika ut din smärta och vanmakt.

Du är inte ensam. Du har din del i det mänskliga lidandet, och du kanske hör till de som är starkast när du fått en sån stor sorg att bära. Jag orkar inte ens tänka tanken hur det skulle kännas att mista sin dotter.

Sorgen och glädjen är sammanflätade, ihopbundna av minnen från den som gått bort. Sorgens öde är att sakta avta i styrka och övergå till saknad. Glädjen växer med tiden, tar mer plats, och minnena av din dotter kommer att trösta och hela dej. Ingen tar någonsin ifrån er den tid ni hade tillsammans.