Att våga tro kan göra skillnad. Den som tror på en gud eller annan högre makt, kan dela sina bördor med någon annan, någon som man tror är starkare och kan hjälpa.Men har du ingen religion att luta dej mot, så ska du ändå våga tro.

Du måste våga tro på att du blir frisk, att bakslagen som alltid kommer ändå lättar och går över. Halva din börda är alltid skräcken. Den hemska skräcken som triggar igång onda tankar, hopplöshet och vanmakt. Ditt vapen mot skräcken, ångesten är alltid tron. Du kan besegra den värsta ångest bara genom att tro på att det faktiskt går över.

Vad gör du när ångesten, rädslan tar sitt grepp om dej? Hur hanterar du den?

Jag målade upp bilder för mitt inre under min sjukdomtid, hur jag kämpade och var mitt inne i en stormby, men jag visste innerst inne att den faktiskt skulle bedarra så småningom, det gör alla stormar. Eller att jag stod under ett skyfall med regn och hagel om vartannat, otrevligt ,men även det går över till sol och stillhet. Jag vågade tro.

I "vardagsrädslorna" eller "vardagsångest" använder jag mej av samma teknik.

Jag skriver "vardags" för att den rädslan i proportion av det jag gått igenom, är så mycket mindre. Men den är nog så jobbig för den som inte upplevt något värre.

Det handlar om att vara mitt i nålsögat, acceptera det som pågår, och våga tro på att det går över. Och du är inte din ångest eller din rädsla. Det är bara ett tillstånd som besöker dej, och har något att berätta för dej.