Att våga tro kan göra skillnad. Den som tror på en gud eller annan högre makt, kan dela sina bördor med någon annan, någon som man tror är starkare och kan hjälpa.Men har du ingen religion att luta dej mot, så ska du ändå våga tro.

Du måste våga tro på att du blir frisk, att bakslagen som alltid kommer ändå lättar och går över. Halva din börda är alltid skräcken. Den hemska skräcken som triggar igång onda tankar, hopplöshet och vanmakt. Ditt vapen mot skräcken, ångesten är alltid tron. Du kan besegra den värsta ångest bara genom att tro på att det faktiskt går över.

Vad gör du när ångesten, rädslan tar sitt grepp om dej? Hur hanterar du den?

Jag målade upp bilder för mitt inre under min sjukdomtid, hur jag kämpade och var mitt inne i en stormby, men jag visste innerst inne att den faktiskt skulle bedarra så småningom, det gör alla stormar. Eller att jag stod under ett skyfall med regn och hagel om vartannat, otrevligt ,men även det går över till sol och stillhet. Jag vågade tro.

I "vardagsrädslorna" eller "vardagsångest" använder jag mej av samma teknik.

Jag skriver "vardags" för att den rädslan i proportion av det jag gått igenom, är så mycket mindre. Men den är nog så jobbig för den som inte upplevt något värre.

Det handlar om att vara mitt i nålsögat, acceptera det som pågår, och våga tro på att det går över. Och du är inte din ångest eller din rädsla. Det är bara ett tillstånd som besöker dej, och har något att berätta för dej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...