Nästan ingenting tär och urholkar en människa så mycket som ensamhet. Den är som ett gift i kroppen som långsamt, långsamt suger ut all livsglädje och livslust. Du kan lära dej att bära smärtor, att mista kroppsdelar tom en sorg lindras med tiden. Men aldrig ensamheten. Tiden har ingen makt över den, ju längre tid i ensamhet, desto mer får du lida.

Jag har aldrig varit helt ensam. Men när jag blev sjuk fick jag känna på hur det är att vara ensam under dagen, ibland några dagar. Jag visste att om jag blir friskare, så kunde jag hitta på saker att göra, och söka mej till människor med likadana intressen. Den vissheten räckte för att jag skulle orka dag för dag och våga se framåt.

Men den erfarenheten, av ensamhet, bär jag med mej och tänker på de människor, ofta gamla, som är pinade av sina ensamma dagar och nätter. Det är ju faktiskt förbjudet att lämna en hund, detta flockdjur, ensam i alltför många timmar, men människan som också är ett flockdjur och lider minst lika mycket som hunden av ensamhet, bryr vi oss inte om!?

Ja, det är ju det där dåliga samvetet, den gnager nog hos oss alla som har anhöriga, gamla föräldrar som sitter för sig själv. Vi har själva byggt ett samhälle, eller iallafall alla de politiker vi valt, där vi ska främja oss så mycket som möjligt från varandra privat, och sköta det mesta av det sociala livet via arbetet och t ex Facebook.

Vi har inte tid för de människor som tappat orken, blivit sjuka, eller helt enkelt lever i ofrivillig ensamhet. Jag önskar att vi kunde ändra på det, att vi skulle kunna bli mer medmänskliga.

Att vara ensam är förknippat med skamkänslor. Du kan känna dej utesluten ur flocken, känna dej som en som inte duger, som inte får vara med. Men ingen av oss går säker, livet kan bjuda på så många tumultartade händelser som gör att just du blir ensam.

Om du och jag kunde se oss omkring på jobbet, bland våra släktingar, bland vännerna och bjuda hem eller hälsa på någon som är ensam, eller föreslå ett biobesök eller ta med någon till en ny kurs. Att sträcka ut en hand till en medmänniska och erbjuda gemenskap skulle betyda så oerhört mycket för den som står utanför.

Jag ska göra det, sträcka ut min hand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...