Jag stoppade fingrarna i honungsburken, gång på gång. Sötman väckte smaklökarna till liv och begäret efter mer bara växte. Det var inte första gången och det var inte ens den andra gången. Ska det vara så svårt att hålla fingrarna i styr!?

Jag pratar om honungsfällan, igen. Det var återigen så många roliga saker som hände omkring mej och som jag ville delta i. Jag kunde känna hjärtat fladdra lite stressat och tankarna som likt fjärilen var än här och än där. Jag ville allt och känslorna blandades med glädje, förväntan och så den där lilla varningsklockan som ringde. Jag tystade ner den.

Varför ska det vara så svårt att lära sig? Efter den första kraftlösheten, utbrändheten var vägen tillbaka så lång, jag borde verkligen ha lärt mej min läxa.

Men det visar också hur förrädiskt det är med lockelsen, uppmärksamheten, att få känna att du är med i olika sammanhang.

Däremot lär sig kroppen sin läxa. Har du en gång fallit så kickar den till dej innan det går för långt. Jag fick en rejäl spark för en månad sedan och känner fortfarande rädslan omsluta min kropp. Rädd för att falla ännu längre ner. Rädslan för att andra sjukdomar kan ligga bakom.

Jag är stukad men inte uppgiven. Jag slickar mina sår och bidar min tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...