Vi människor är så otroligt anpassningsbara, och du kan se det bl a om du har vänner som drabbats av motgångar och sjukdomar. Du förundras över hur starka de verkar vara och hur de reser sig gång på gång. Eller du kanske kämpar på själv med olika obalanser i kropp och själ.

Jag funderar på det där ibland och tänker på hur mycket man egentligen orkar med. Själv kan jag känna att varje störning i kroppen registrerar jag extra mycket med tanke på min utbrändhet och sedan cancer. Varje orosmoment som stannar i kroppen så hittar jag utvägar för att hantera dem, och när de återkommer så vet jag hur jag ska bära mej åt för att klara svårigheten, och vis av erfarenheten över allting som ändå går över, kan jag känna mej relativt lugn.

Problemet blir när något nytt dyker upp. Då saknar jag specifika "verktyg" för att hantera åkomman. De verktygen saknas i min egen "läkarbox". Jag blir tvungen att söka nya vägar för att hantera min dag med denna nya krämpa. Det är något som tär på kropp och själ. Om du har blivit utsatt några gånger så kämpar du emot och vill inte acceptera något ytterligare.

Men, som sagt, vi är anpassningsbara och snart har även den nya störningen fått sin diagnos och verktygen för att bota eller lindra hittas via egen erfarenhet, nätet, apoteket och som en sista utväg ett besök hos läkaren.

Jag vet vid det här laget att det är en kamp att ta sig fram till målet att acceptera det som sker och kommer, men jag vet också att när jag slutgiltigt gjort det så underlättare jag all läkning i kroppen. Att strida emot gör bara allting värre. Det är inte samma sak som att ta upp kampen emot sjukdom. Det handlar bara om att acceptera och sedan hitta alla utvägar för läkning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...