Vänskap behöver ingen legitimation som visar din ålder. Den kan vara djup, men den kan också vara enbart vänlig, och aldrig beröra det svåra i livet. Vi behöver olika slags vänskap och vänskap över alla åldersgränser.

Det jag förundras över, är hur  jag efter mina uppförsbackar på livets väg, plötsligt går på en väg där det "växer" vänner. Så många fina, vackra buketter av kloka, ödmjuka, vänskapliga, intresserade, omtänksamma, spännande kvinnor i alla åldrar som korsar min väg, och en och annan man.

Är det jag som varit så blind förut och inte sett "buketterna" på min väg? Eller har mina ögon och min hjärna bara kramaktigt strävat framåt i arbete, arbete och åter arbete?

Visst har jag kvar vänskapen som frodats i så många år, de som "alltid" funnits och alltid kommer att finnas med mej. Vi är som små osynliga nätverk runt varandra och stöttar om vi faller. Jag vet att de finns där för mej och jag för dom.

Den vänskapen är lika sann och självklar för mej som att solen går upp varje morgon. ( nåja, kanske inte alltid i de norra delarna av landet).

Den "gamla" vänskapen  är som din familj, trygg och vilande i sin form, som en kudde som ger dej bra sömn. Nya vänskaper blir mer dynamiska. Att möta en ny människa och känna att kanalerna öppnas, och man möts i djupa samtal eller skrattar tillsammans, det är stort.

Jag är tacksam mot livet som gett mej möjligheten att växa och utvecklas som människa, och ger mej dessa fantastiska möten.