Försoning, detta förlåtande ord som kan slingra sig som en varm solstråle runt ditt hjärta. Ibland är vägen till försoning oerhörd lång. Ibland är den t om så oändlig att du inte hittar till försoningens port, du hittar inte den rätta vägen.

Försoningen värsta fiender är  bitterheten, aggressionen, skamkänslan och att tillåta sig att släpa på oförrätter och känslor som ligger som öppna sår. Ingen av oss undgår att komma i konflikt, ingen av oss undgår att bli sårade. Konsten är att hela sig, få perspektiv och våga känna och följa vad hjärtat vill.

Du kan ju faktiskt också missbruka försoning. Att alltid i alla lägen acceptera att någon ständigt sårar dej, är att öppna sin inre dörr för mycket och tillåta att någon tuggar på din självkänsla. Till slut är den ihålig som en ost och du riskerar att fullständigt tappa bort din självaktning.

Älskar du någon är du sårbar. Det behövs inte mycket för att små sår ska börja blöda. Det är då du behöver sansa dej och låta försoningens vind som lockar, inta dej med kraft. Varje kärlek har sitt pris men att satsa på den är det största du kan göra.

Det är upp till dej att bestämma vad du accepterar i en relation. Ingen annan än du vet vad som är nolltolerans för dej. Där har försoningen sin givna gräns. Äkta kärlek kan gå till mötes och förskona dej från det du inte kan leva med.

Att också kunna försonas med sig själv, med sin kropp, sitt utseende, med det öde som drabbat dej, är det första steget till att gå vidare i livet med lättare steg.

Ta med dej tanken att ingen är perfekt, inget är beständigt och att livet hela tiden ger dej nya möjligheter.