Jag träffade helt nyligen en kvinna vars öde berörde mej starkt. Hon hade blivit mobbad på sin arbetsplats.  Det hela slutade med att hon hamnade i en stressreaktion som till slut blev henne övermäktig, och hon blev sjukskriven. Idag är det 14 år sedan hon jobbade. Pga av denna vuxenmobbing tog hennes liv en annan vändning än vad hon i sin ungdom drömde och tänkte om. Hon har en fin familj med man och vuxna barn, som finns där för henne. Men denna mobbning som ledde till hennes utanförskap i samhället har också påverkat hela familjen. Speciellt hon och hennes man lever ganska isolerat där tydligen inte många vågat stötta dem.

Mobbing är farligt. Vi är ju flockdjur som hela tiden behöver känna att vi får tillhöra en familj, arbetsplats, ha en plats hos våra vänner. Men mobbing förekommer också i en mindre skala. Jag skulle vilja kalla det den tysta minimobbingen, som finns både på arbetsplatser men även i det privata livet.

Handen på hjärtat, visst kan det vara så ibland att du låter bli att svara på ett mail, eller dröjer med svaret, för att du på något sätt känner en irritation över en person, eller känner att den personen uppför sig på ett sätt som gör att just du inte har kontroll över henne/honom!?

Sådana "småsaker"  är ju också en slags mobbing. Du skapar en osäkerhet hos någon annan om vilken plats hon/han har hos dej och den drabbade ställer sig frågor som "är jag en älskad mamma?", "är jag fortfarande din vän?", "betyder jag mindre för dej nu"? osv. Att ändra sitt beteende mot någon vän utan förklaring är mobbing i allra högsta grad! Det är bland det värsta som finns, tycker jag, att med intutionen känna att något är fel, men att inte få det bekräftat.

Jag tänker då på, som jag varit inne på förut, hur otroligt viktigt det är att identifiera de absolut sanna vännerna. Du har säkert  en kärntrupp avfamilj/ vänner som står dej allra närmast. De vännernas bästa egenskaper är att de inte ställer övermäktiga krav, att de förstår att du är en människa med fel och brister, att du inte alltid räcker till.

Min "kärntrupp" kan aldrig mobba mej på riktigt. Jag känner dom så väl och jag vet att om någon liten pil från dom träffar mej, så finns det en orsak som behöver redas ut. Det är ju det som är nyckeln till sann vänskap, att inte lämna frågor obesvarade, att inte ta varandra för givet.  Att våga reda ut saker och ting istället för den tysta mobbingen, som ofta beror på att du själv mår dåligt, är det bästa för att stärka banden.

Min nya mobbade vän är en sådan underbar person. Hon utstrålar medmänsklighet och vänlighet, egenskaper som vi alla skulle behöva mer av. Kan det vara så svårt

att ge kravlös kärlek till varandra? Det största med kärleken är väl ändå att acceptera varandra för de vi är. Det heter ju "kärleken söker icke sitt":

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...