Livet är en fullständig gåta för oss alla. Vi älskar livet, vårt liv. och kämpar hårt för att få stanna vid liv så länge det går. Drabbas du av sjukdom eller motgångar så kämpar du ändå. Sällan eller aldrig vill du ge upp.

På nära håll har jag sett hur även gamla människor vill leva så länge det går, trots att de kanske i dina och mina ögon inte har ett fullvärdigt liv. Deras dagar handlar om att ta sig upp ur sängen, klä på sig, äta och kanske orka läsa dagstidningen. När barnen eller andra kommer på besök känns det trevligt för dom , men också lite jobbigt. De är så invanda i att klara sin dag med samma rutiner att besök kan kännas lite störande, speciellt om dom stannar för länge, och även om gästerna tar hand om sig själva.

Känns det inte deprimerande? Och ändå, du vill fortsätta leva, så länge det bara går, oavsett ålder. Men jag har mött undantagen. En kort period i mitt liv har jag sommarjobbat  på en långvård, och där mötte jag de mest ensamma människor som jag någonsin träffat på i hela mitt liv. De hade olika krämpor som gjorde att de var inlagda, men deras medvetande och deras förstånd var det inget fel på.

De människorna väntade på döden varje dag. Min lärdom av det blev att det mest tragiska för en människa är ensamhet. Här i västvärlden florerar den mest det fruktade tillståndet "ensamhet". Den drabbar både fattiga och rika men jag tror att den finns allra mest hos de välbärgade.

Hur tänker jag nu? Jag tror att ju mer pengar du har desto mer främjar du dej själv från det mänskliga hos dej. Du blir så upptagen med att tjäna pengar, förvalta perngar, placera och omplacera så att just det blir det viktigaste i ditt liv.

Alla kapitalvaror du inhandlar, alla dyrbara saker du omger dej med, gör att andra människor får backa. Sakerna står emellan dej och dina vänner.

Du kanske protesterar och säger att du har vänner. Det kanske du har, likasinnade mest, men förmögenheten står ändå emellan er. Du och alla andra ser på dej med andra ögon än de blickar du fick innan du skapade dej din rikedom. Du kan inte nå människor på riktigt längre. Pengar skapar distans, avundsjuka, oro, du blir oförmögen att slappna av...för tänk om du mister allt!

Hur ska du hinna odla den riktigt varma vänskapen när din tid går åt till att ta hand om ditt "välstånd"? Därför blir så många rika så ensamma vid ålderns höst. Och det är ju lättare att känna sympati för en ensam gamling som inte bara är ensam utan också fattig.

Livets gåta kanske ska lösas med sund bondförnuft eller så försvinner vårt dilemma för alltid när den stora big bangen kommer och förintar hela jordklotet!