Jag älskar verkligen att ha tillgång till en blogg. Jag betalar för att få ha min blogg UTAN reklam. Det är själva skrivandet som ger mej avkoppling och ro. Det är extra plus att veta att du och några till läser ibland, och speciellt uppmuntrande de gånger jag på olika sätt får veta att jag kunnat lindra eller bidragit på annat sätt. Tack ni som brukar berätta det för mej!

 Min blogg  kommer till utan några som helst prestationskrav. Jag tänker aldrig på hur jag ev ska locka fler att läsa, men blir ändå glad när fler och fler läser, iallafall de månader jag skrivit regelbundet.

Att få skriva och veta att någon läser, det är som att skratta tillsammans eller gråta ut hos någon. Så om bara en enda person läser så är denna person lika viktig som om det vore flera.

Dessutom läser ju bara de som får ut något av mina tankar så jag belastar ingen, men tror att de som har nytta av det jag skriver hittar hit.

Må gott!

Vi lever i en tid när så många har det kämpigt med relationer, så skriver många kända siare, så håll ut alla ni som har det jobbigt just nu. Det kan vara skönt att tro på att problemen beror på något annat än hur du själv hanterar dom. Du kan åtminstonen låtsas tro på det en stund, vila dina tanke mödor som kanske cirkulerar runt, runt i ditt huvud.

Och vem vet det kanske är sant. Många, många har siat om stora förändringar i människans sätt att förhålla sig till naturen, till vår jord, till vårt sätt att leva. Allt det här ska påverka dom mest som kommit längst fram i denna utveckling. Det är som en känslostorm som drar förbi och allt filter, all förståelse som du kunnat känna förut, är som bortblåst. En mental hormonrubbning!

Det tar tid att förändras. Det tar tid att växa upp och det är oerhört svårt att känna in hur nära och kära tänker, känner och mår, om du själv nästan är uppslukad av allt det som händer i din kropp, i din värld i dina egna tankar.

Kärlek och hat ger av samma hand, den varma och den kalla. Men känslorna är inte döda, oavsett hatiska eller sårade tankar, det är bara den kalla handen som har övertaget just nu. Den livnär sig på den sårande, kränkande känslan av att vara försmådd, inte sedd, att känna längtan av en kärlek som är så svår att få.

Så kränkt och så sårad drar du kanske "tillbaka" inåt, vill göra dej osynlig för dom som älskar dej och för dom dom du älskar.

Din osynliga drivkraft är rädslan, rädslan för att du kanske trots allt ändå inte är älskad!? Du kanske bygger murar och bestämmer dej för att dina nära har svikit dej så djupt så där finns ingen riktig kärlek att hämta.

Kanske alla siare har fel och det råkar bara vara så att du just nu mår dåligt, och att just du känner många i din närhet som har relationsproblem. Världen kanske rullar på därute precis som vanligt.

Men det kan ändå lindra att tro på att det finns en annan övermäktig anledning som får dej ur balans.

Kämpa upp för din branta backe, den har ett slut och sedan bär det utför igen.