Det är skönt att trivas hemma, men vi behöver alla någonting att längta till, att se framemot. Ett ställe att ladda batterierna på. Bilder från ett av mina andningshål väcker till liv en längtan, fyller kroppen med harmoni.

Ibland snubblar du över den där lilla stenen som trots sin litenhet i storlek, kan vara som en trigger som sätter i rörelse omtumlande händelser i ditt liv. På gott och på ont. Du kanske vågar ställa en fråga om hjälp som ingen riktigt förstår allvaret i. Beror det på att du är otydlig? Eller kan det bero på att dom du frågar inte lyssnar ordentligt?

Speciellt om dina kära vänder ryggen till, kan denna lilla sten, enkla fråga med stort allvar, skapa kaos i relationen med dom. Du reagerar förståss med alla dina känslor vidöppna, det är ju dina närmastes nej du hör, och blir oerhört sårad och ledsen.

Men det är sällan så enkelt i livet att de som alltid älskat dej plötsligt slutar göra det. De kanske bara inte uppfattade ditt stora behov av deras närhet, eller du misstolkade svaren du fick. Eller så hade de kanske själva ett svårt livspussel att lägga just då.

Det kan också vara så att när du själv har det jobbigt och måste vara stark i din egen familj, då behöver du kanalisera ut dina pockande känslor via någon. Och vilka är bättre att göra det mot än dina närmaste?! Jag tror att du innerst inne vet så väl hur stor kärlek de har till dej, och därför kan dina svallande känslor tryggt landa hos dom. I ditt hjärta vet du att ni kan förlåta varandra med tiden.

Den gyllene stenen finns ju också där. De gånger när allting stämmer, kärleken flödar, vänskap stärks o ingenting tycks gå fel i relationerna.

Tänk på den stenen. Den har du många, många gånger fått hålla i tack vare alla de som älskar dej, och alltid kommer att göra det. Våga öppna ditt hjärta och se livet som det är. Det är ingen lätt uppgift att vara människa, och hur vi än försöker så kommer vi alltid att plocka den där stenen ibland, som gör så ont.

Att förlåta och gå vidare är den största bron mellan sann kärlek.