Tystnad är ett ord som kan ha alla betydelser. För den som inget hör är tystnaden muren mellan henne/honom och de hörande, och alla andra ljud som naturen ger oss, på gott och ont.

Den som har tinnitus saknar tystnaden mer än något annat.

Tystnad kan vara en befrielse, att komma hem till den lugna vrån efter en hektisk dag på jobbet och mötas av den ljuva stillheten.

Tystnaden kan skrämmas. Minsta ljud som bryter en ensam tystnad kan få dej att hoppa till.

Tystnaden kan säga mer än tusen ord, men den kan också  misstolkas och skapa osämja och osäkerhet, den kan bygga en mur som med tiden blir ouppnåelig.

Du väntar i tystnad, att vänta och föra oväsen, det går nästan inte.

I tystnaden vilar dina tankar eller för en livlig dialog inombords.

Tystnaden blir kall, frostig när du väntar på det där samtalet eller mailet som aldrig kommer, men känns varm om du slipper få det där befarade, oönskade meddelandet.

Tystnaden protesterar, utmanar, provocerar och får dej att tänka till. Den ifrågasätter både kärlek och vänskap, som bygger på tillit.

Tystnad från nära och kära gör dej rädd, för det är ju dom som fått tillgång till dina inre rum. Tystnaden från dom kyler ner ditt inre och din självkänsla känner sig tilltufsad.

I ofrivillig ensamhet kan tystnaden kännas som en kall mantel om axlarna, ett oönskat sällskap.

Men när allting stämmer i ditt liv då kan du njuta av tystnaden, i vetskap om att du när du vill, kan kliva ur din tystnadsbubbla och gå in i gemenskap med din närmaste krets.