Ibland kan du känna dej bortvald, inte sedd, känna dej oviktig och tänka att ingen egentligen bryr sig om dej. Du kan känna lätt panik i kroppen och vill handla irrationellt, och skrika ut att du inte heller bryr dej. Men sanningen är ju den , att allting handlar om dina egna känslor, dina egna reaktioner och tolkningar på din omgivnings beteende. Du kan har rätt i din bedömning, att någon beter sig undvikande mot dej, men då beror det på denna persons tolkningar av något du gjort, sagt eller t om glömt att göra. Endast en liten procent beror på att någon inte klickar med dej, inte tycker om din personlighet etc. Och t om sådana känslor har sitt ursprung i avundsjuka, svartsjuka eller dålig självkänsla, dvs du hackar på någon annan för att själv växa.

Vi människor är komplicerade, och endast i ett fåtal fall förstår vi och lägger i exakt rätt värdering, i det vi hör och får mottaga. Det du hör prövas mot alla dina känslosträngar, och ju närmare en människa står dej, desto svårare är det att tänka klart. Det är förklaringen till att många tappar kontakten med sina kära. Ibland är det svårt, nästan omöjligt att bygga nya broar och försöka reda ut saker, förlåta och glömma. Ju starkare självkänsla du har, desto fortare börjar dina sårade känslor blekna något, och du börjar se problemen som uppstått, från nya vinklar, inte bara från den första upprörda sidan. Och vad är en riktig kärlek utan förlåtelsens starka mantel? 

Människor som till synes är starka och vägrar "ge upp" sina argument är ju dom som behöver mest hjälp. De är de som grottar in sig med familjen och några vänner, känner sig förorättade, och eldar på de sårade känslorna med jämna mellanrum. Känslobrasan får ju inte slockna!

Men vad händer om du stillar dej, kastar vatten på brasan, och verkligen, verkligen tänker logiskt på det som hänt? Är det verkligen värt att kasta bort en närstående ur ditt liv för det som hänt? Blir du eller hon/han lyckligare om ni helt släpper kontakten?  Tänk om du vore i hennes/hans situation, hur skulle du må idag?

Varför tävla på varsitt håll om vem som bygger högsta argumentberget över varför just hon/han har rätten på sin sida? Kliv ur sandlådan ni som bär på låånga oförrätter, har ni inte lärt er från barnsben hur man ska bli sams igen, förlåta, glömma och gå vidare, så är det dax nu!