Alla inlägg under oktober 2011

Av ILOS - 12 oktober 2011 18:06

Det är skönt att trivas hemma, men vi behöver alla någonting att längta till, att se framemot. Ett ställe att ladda batterierna på. Bilder från ett av mina andningshål väcker till liv en längtan, fyller kroppen med harmoni.



         



             

Av ILOS - 12 oktober 2011 08:38

Ibland snubblar du över den där lilla stenen som trots sin litenhet i storlek, kan vara som en trigger som sätter i rörelse omtumlande händelser i ditt liv. På gott och på ont. Du kanske vågar ställa en fråga om hjälp som ingen riktigt förstår allvaret i. Beror det på att du är otydlig? Eller kan det bero på att dom du frågar inte lyssnar ordentligt?

Speciellt om dina kära vänder ryggen till, kan denna lilla sten, enkla fråga med stort allvar, skapa kaos i relationen med dom. Du reagerar förståss med alla dina känslor vidöppna, det är ju dina närmastes nej du hör, och blir oerhört sårad och ledsen.

Men det är sällan så enkelt i livet att de som alltid älskat dej plötsligt slutar göra det. De kanske bara inte uppfattade ditt stora behov av deras närhet, eller du misstolkade svaren du fick. Eller så hade de kanske själva ett svårt livspussel att lägga just då.

Det kan också vara så att när du själv har det jobbigt och måste vara stark i din egen familj, då behöver du kanalisera ut dina pockande känslor via någon. Och vilka är bättre att göra det mot än dina närmaste?! Jag tror att du innerst inne vet så väl hur stor kärlek de har till dej, och därför kan dina svallande känslor tryggt landa hos dom. I ditt hjärta vet du att ni kan förlåta varandra med tiden.

Den gyllene stenen finns ju också där. De gånger när allting stämmer, kärleken flödar, vänskap stärks o ingenting tycks gå fel i relationerna.

Tänk på den stenen. Den har du många, många gånger fått hålla i tack vare alla de som älskar dej, och alltid kommer att göra det. Våga öppna ditt hjärta och se livet som det är. Det är ingen lätt uppgift att vara människa, och hur vi än försöker så kommer vi alltid att plocka den där stenen ibland, som gör så ont.

Att förlåta och gå vidare är den största bron mellan sann kärlek.



Av ILOS - 10 oktober 2011 10:18

Jag träffade en god vän som fick mej att tänka till. Hon hade en god vän som ändrat sitt beteende och hon var så sorgsen. Det här fick mej att tänka på skillnaderna mellan kärleks- och vänskapssorg.

Alla som gått igenom en kärlekssorg vet hur smärtsamt det är. Den första tiden är ett plågsamt tillstånd, där tankarna hela tiden återkommer till frågor som börjar på varför, och du ältar dessa om och om igen.

Men du inser också och vet ju, att känslor kan du inte styra, inte de där heta passionerade som pockar på, lika lite som du kan rå för att dom plötsligt tar slut. Den dagen du saknar känslorna mer än din partner, den dagen har det tagit slut.

Du/han har förhoppningsvis kurage nog att göra slut och även tala om detta öga för öga. Då kan ni båda gå vidare så småningom, även om det tar längre tid för den som blir lämnad.

Hur är det med vänskap? Där finns inga oskrivna "regler" om hur du "gör slut". Men det minsta du kan göra när din vänskap tagit slut, eller där den minimerats så att du inte längre vill umgås, är väl att berätta detta för din vän.

Vänskapssorgen är kanske inte lika intensiv men den kan dröja kvar länge och t om finnas för alltid. Till skillnad från kärleken där du inte behöver mista en vän, kanske bara hans/hennes kärlekskänslor. Men du förstår med tiden varför ni brutit upp.

Vänskapen gör inte avslut på ett bra sätt. Du får oftast inte veta orsakerna. Det enda som händer att "vännen" slutar höra av sig eller kommer med undanflykter. Vad händer hos dej då? Ja, det är klart, du söker felen hos dej själv och kan t om känna dej skamfylld för att du trodde att du var en nära vän.

Vänskapssorgen tär på din personlighet, din självkänsla och kärlekssorgen tär mera på ditt självförtroende, blev min slutsats.

Du ska vara en stark människa och trygg i dej själv för att orka förstå, att anledningar till bruten vänskap faktiskt inte behöver bero på den du är. Oftast är det din "vän" som har saker att lösa och behöver vara ifred.

Men det tål att tänkas på hur vi hanterar vänskap!



Av ILOS - 9 oktober 2011 00:24

Jag älskar verkligen att ha tillgång till en blogg. Jag betalar för att få ha min blogg UTAN reklam. Det är själva skrivandet som ger mej avkoppling och ro. Det är extra plus att veta att du och några till läser ibland, och speciellt uppmuntrande de gånger jag på olika sätt får veta att jag kunnat lindra eller bidragit på annat sätt. Tack ni som brukar berätta det för mej!

 Min blogg  kommer till utan några som helst prestationskrav. Jag tänker aldrig på hur jag ev ska locka fler att läsa, men blir ändå glad när fler och fler läser, iallafall de månader jag skrivit regelbundet.

Att få skriva och veta att någon läser, det är som att skratta tillsammans eller gråta ut hos någon. Så om bara en enda person läser så är denna person lika viktig som om det vore flera.

Dessutom läser ju bara de som får ut något av mina tankar så jag belastar ingen, men tror att de som har nytta av det jag skriver hittar hit.

Må gott!

Av ILOS - 9 oktober 2011 00:02

Vi lever i en tid när så många har det kämpigt med relationer, så skriver många kända siare, så håll ut alla ni som har det jobbigt just nu. Det kan vara skönt att tro på att problemen beror på något annat än hur du själv hanterar dom. Du kan åtminstonen låtsas tro på det en stund, vila dina tanke mödor som kanske cirkulerar runt, runt i ditt huvud.

Och vem vet det kanske är sant. Många, många har siat om stora förändringar i människans sätt att förhålla sig till naturen, till vår jord, till vårt sätt att leva. Allt det här ska påverka dom mest som kommit längst fram i denna utveckling. Det är som en känslostorm som drar förbi och allt filter, all förståelse som du kunnat känna förut, är som bortblåst. En mental hormonrubbning!

Det tar tid att förändras. Det tar tid att växa upp och det är oerhört svårt att känna in hur nära och kära tänker, känner och mår, om du själv nästan är uppslukad av allt det som händer i din kropp, i din värld i dina egna tankar.


Kärlek och hat ger av samma hand, den varma och den kalla. Men känslorna är inte döda, oavsett hatiska eller sårade tankar, det är bara den kalla handen som har övertaget just nu. Den livnär sig på den sårande, kränkande känslan av att vara försmådd, inte sedd, att känna längtan av en kärlek som är så svår att få.

Så kränkt och så sårad drar du kanske "tillbaka" inåt, vill göra dej osynlig för dom som älskar dej och för dom dom du älskar.

Din osynliga drivkraft är rädslan, rädslan för att du kanske trots allt ändå inte är älskad!? Du kanske bygger murar och bestämmer dej för att dina nära har svikit dej så djupt så där finns ingen riktig kärlek att hämta.

Kanske alla siare har fel och det råkar bara vara så att du just nu mår dåligt, och att just du känner många i din närhet som har relationsproblem. Världen kanske rullar på därute precis som vanligt.

Men det kan ändå lindra att tro på att det finns en annan övermäktig anledning som får dej ur balans.

Kämpa upp för din branta backe, den har ett slut och sedan bär det utför igen.


Av ILOS - 5 oktober 2011 14:21

Tiden är ett evigt samtalsämne, och som jag ser det är det ett skydd,  ett staket, ett hinder mot omvärlden, som du själv bygger upp. Ja det största hindret bygger du kanske emot dej själv. Du målar in dej i ett hörn, instängd av din "knappa" tid och känner olust för allting du inte "hinner" göra.

Jag vet, det är så otroligt lätt att hamna i det där hörnet, nästan som en skamvrå, och du tror säkert på fullaste allvar att alla "måsten" har jagat in dej där och du har inget annat val än att kämpa där, ensam i ditt hörn.

Men det tragiska och samtidigt det hoppfulla är att det är du själv som stängt dej där inne. Den positiva biten är ju då att du själv kan ta ett steg ut, andas och börja om på nytt.

För några dagar sedan pratade jag i telefon med en vän som tänker som jag om tid. Vi var överens om att det är bättre att säga "jag vill inte" istället för "att jag har inte tid". För handlar det inte om just det?  Om du verkligen, verkligen vill något med hela ditt hjärta, då tackar du ja till det där mötet, träffen fikastunden, promenaden, resan, kursen etc.

Om du tackar nej, då beror det inte på tiden. Du vill bara göra andra saker under din tid här på jorden, än vad någon ber dej om eller föreslår. Därför säger du nej!

Stå för det! Du har all rätt att göra det du vill med de timmar du har efter din arbetstid. Men så länge din försörjning är tryggad så har du inga primära måsten som dimper ner från himlen, kommunen, skatteverket etc. Dina "måsten" är bara dina egna prioriteringar.

Känns det lättare att andas nu? Eller har dina "måsten" vuxit dej upp över öronen, dag för dag, år ut och år in är du "fängslad" av samma göromål som du "måste" "göra. Visst, det är helt ok om du mår bra, och känner att allting du gör på din fritid är självvalt, men om du ser på din fritid också, som om du hade en osynlig arbetsgivare, då har det gått för långt. Då mår du inte bra!

Varför inte testa och ta ett år när du gör helt andra saker och faktiskt skippar dina gamla "måsten!? Vad händer!? Kanske du äntligen får känna  ro i själ och hjärta, du kanske blir nyfiken på annat att utforska på din fritid!?


Ta livet på stort allvar men lev inte ditt liv så allvarligt!



Av ILOS - 5 oktober 2011 14:10

Bilder ovanför molnen!


       


         


        


         


       

Av ILOS - 3 oktober 2011 11:08

Lagom är det svenska ordet framför alla. I den svenska gruppen ska du vara lagom duktig, lagom vacker, lagom framgångsrik, lagom snäll etc. Ja, egentligen så mår dina medmänniskor i "flocken" bättre om du inte ens är för lagom, du kan gärna ha skavanker som många dåliga dagar, känna dej ur form, och om du dessutom talar om allt detta för dina vänner, och om du även reklamerar för dina misslyckanden på FB, så kan du bli ännu mer omtyckt.

Är det inte väldigt konstigt att det är så svårt att få vara positiv, snäll och glad utan att så många blir störda av det. Jag tror att den svenska melankolin ligger som ett täcke över oss och fy skäms på den som vill spräcka vår gemensamma "depression".

Det går ju bara inte att mysa i höstmörkret och tända ett ljus och må bra. Du "måste" absolut vara stressad, deppig och helst gå hos en terapeut och reda ut dina bekymmer.

Jag tror inte att människor i andra länder mår varken bättre eller sämre än vi, men de är definitivt bättre på att ta tillvara de glada stunderna i livet. De är bättre på att prata och umgås med sina vänner, grannar, okända i bussen utan krusiduller. Här behövs inte tre rätters middagar (Är det någon som törs bjuda mer utan tre rätter?) utan gärna en gryta mitt på bordet och så äter man, pratar och skrattar och har en skön stund, eller som i tex Irland och England där du kan slinka in i en pub utan att tänka på att du kanske är för gammal/ung, och ta en öl, äta eller bara snacka.

Varför är vi svenskar så komplicerade, bevakande och fullkomligt livrädda för att "göra bort oss"?! Många bjuder inte in någon granne eller vän för att mat/fika frågan står i vägen. Det känns för jobbigt, och ännu värre om denna vän tidigare bjudit på otroligt svåra och goda rätter, hur ska du då kunna bräcka detta?


Ja, för sådana är vi också. Vi ska inte bara helst vara lagom utan vi är ständigt med i någon slags tävling, inte bara inom i Sverige utan även universellt. Och där spricker ordet lagom. För när det gäller jämförelser med andra länder på denna planet så är vi ju förståss inte lagom, då är vi konstigt nog bäst. Eller vi inbillar oss i allafall att vi kan allt och vet allt.

Men inom den egna flocken, där får du absolut inte sticka ut.!!?





Skapa flashcards